18 oktober, 2009
Farväl min älskade mamma
14:58
Torsdagen den 15 oktober, kl 18.40 somnade min älskade mamma, och Milos mormor, Gittan, in. Både jag, min bror och min pappa var med hela tiden, och vi höll i mammas händer när hon tog sitt sista andetag.
Jag kan inte i ord beskriva den sorg och den smärta jag känner över att ha förlorat mamma. Även om hon kämpat länge och otroligt tappert var jag inte beredd på att förlora henne. Det är fortfarande fullkomligt ofattbart och overkligt att mamma inte längre finns till. Den värme, kärlek och omtanke hon spred runt omkring sig skapar nu ett enormt tomrum i våra liv. Hon var förutom min mamma också min allra bästa vän och min största förebild. Om jag kan fortsätta vandra på livets väg, bara hälften så starkt och modigt som hon gjorde, kommer jag att vara stolt över mig själv.
Mest av allt sörjer jag Milos förlust. Det finns ingen som gav Milo så mycket kärlek, tid och energi som mamma gjorde. Milo var hennes ljus i mörkret, hennes skatt, hennes ögonsten och hennes allra största glädjekälla. Varenda dag, hur dåligt hon själv än mådde och trots det helvete hon gick igenom, ville hon veta om Milo mådde bra, vad han hade lärt sig för nytt och få se ännu en bild på honom. Det värmde henne ända in i själen, sa hon. Jag är så glad och stolt över att jag kunde ge mamma gåvan att få bli mormor, och att hon och jag fick dela upplevelsen av Milo.
Jag kommer att ta en liten paus i bloggandet den närmaste framtiden, av uppenbara skäl. Jag tänker skriva igen när jag känner mig redo för det. Det kan ta en vecka eller två, men också längre. Kram till alla er som bryr sig om och som har visat ert stöd.
Jag vill avsluta det här inlägget med två budskap som mamma alltid gav oss, och som hon skrev om den sista tiden. Budskap som hon vill förmedla till Milo men också till oss alla:
- Hoppet är det sista som överger oss
- Fånga dagen (Carpe Diem)
Etiketter:
Familj och vänner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
3 kommentarer:
Hej! Du och jag har tidigare haft kontakt via våra bloggar men sen la jag ner min i brist på inspiration, nu är jag här igen! Har följt din blogg och jag måste bara få beklaga sorgen. Kan inte alls tänka mig hur hemskt det måste kännas att förlora sin älskade mor. Förstår verkligen att det måste vara svårt. En tanke till er! Kram
Väldigt sorgligt men ändå väldigt fint skrivet om din mamma och va gulligt med bilderna på henne och Milo tillsammans. En massa kramar från mig och familjen till dig och din familj.
Beklagar sorgen :(
Skicka en kommentar