28 februari, 2010

Milo eller en amerikansk brottsling?


Är det här Milo eller är det ett mug shot på en amerikansk brottsling?
Svårt att avgöra. Alla ingredienserna finns ju där. Rufs i håret, kritisk blick och en stenfasad. Se bara på Nick Noltes mug shot nedan. Förvillande likt.

Någon minut efter jag tagit det glada fotot ovan blev han sig själv igen och fick bus i blicken för då var det dags att släcka lampan alldeles själv vid lampknappen. Han når preciiis upp tillräckligt högt för att kunna släcka lampan. Så man måste gå och tända den åt honom så att han kan släcka den.


Nycklarna till nya lägenheten!

I veckan fick vi nycklarna till vår nya lägenhet (yay!). Vi kommer ha den parallellt med vår nuvarande under mars. Själva inflyttningen gör vi om 2 veckor. Jag var där och rekade lite med Veronica i veckan och ett stort irritationsmoment var att se att säljarna hade slarvstädat. Det var grus i badkaret, beläggningar i handfatet, damm på lister och i skåp, smuts i ugnen och fläckar på golvet. Riktigt dålig stil! Nu ska vi tvinga dom att antingen själva städa om eller fixa ett städbolag som kommer och fixar i ordning på deras bekostnad. Man ska inte behöva flytta in i smuts. Så den glada känslan att se lägenheten igen förtogs lite av den bristfälliga städningen tyvärr. Men förutom städningen kändes det superkul att få gå runt i lägenheten. Här ska vi bo liksom. Så skönt med de öppna ytorna i kök och vardagsrum.

Så här rent var det i ugnen...





























Grus i badkaret.. vad mysigt!

Just nu håller snälla Staffan (min mosters sambo) på att hjälpa oss renovera ett badrum i lägenheten. Det fanns nämligen två badrum i vår lägenhet och det lilla ska vi riva helt och bygga ihop med en anslutande klädkammare, så att det blir ett enda rum. Däri ska jag ha min lilla arbetsvrå och mitt varulager. Nånstans måste jag ju få plats med det. Det kommer bli skitbra!
23 februari, 2010

Imse Vimse Spindel

Milo har blivit en riktig fena på att härmas. Speciellt roligt är det att göra rörelserna till Imse Vimse Spindel. Fast han ligger alltid ett steg före, det är som att han är så förtjust över att han vet vilken rörelse som kommer så att han gör den direkt.


I övrigt så är Milo fortfarande magsjuk, inne på sin 5:e dag nu. Markus blev också magsjuk, men som tur är har jag klarat mig. Men väldigt jobbigt för Milo. Behåller fortfarande ingen mat. Alltså vi har levt i ett bajsinferno. Ska inte berätta mer om det. Som tur är har han kissat lite, hade han inte gjort det idag hade vi varit tvungna att åka in till barnakuten med honom och gett intravenös vätska. Skönt att slippa det.
21 februari, 2010

Magsjuk =(

Lilla prinsen har gått och blivit magsjuk. Sedan igår morse har han kräkts och haft diarré. Han kan inte behålla någonting och får knappt i sig nån mat. Usch, vad jag hatar när han är sjuk. Han har klarat sig från magsjuka hittills men nu är det alltså dags. Igår natt vaknade han upp av en kaskadkräkning. När vi sprang in i sovrummet var han alldeles övertäckt med kräk, grät och förstod inte vad som hänt. Han låg ju och sov stackarn. Han snyftade och skakade i kroppen. Då fick vi dra av honom kläderna och duscha av honom, mitt i natten. Idag har han inte kräkts men all vätska och de små rånen han får i sig kommer direkt ut i blöjan. Och han kissar inte heller vilket inte är bra. Nu måste vi tydligen hålla oss hemma flera dagar eftersom det är extremt smittsamt. Nu sitter vi och håller tummarna för att jag och Markus klarar oss och att det här går över snart. HATAR sjukdomar!
19 februari, 2010

Milo har fått dagisplats!

Ja, åh vad skönt det är. Jag måste nästan berätta historien kring hur det gick till också för den är lite speciell. Vi har varit och tittat på en del dagis i Sollentuna där vi ev kunnat få dagisplats. Men det har varit svårt eftersom vi har så kort kötid pga att vi är nyinflyttade på våren. Vi har inte direkt kunnat välja och vraka mellan dagisen utan fått titta på de med lite kortare kötid (som ju då är mindre populära). Ett utav de var en katastrof. Barnen skrek, det luktade bajs överallt och personalen kunde inte prata svenska. Ett utav dagisen var helt okej och där fick vi en plats och var ganska nöjda med det.

Men så var vi och kikade runt i området där vi ska bo och såg vi att det ligger ett dagis på SAMMA GATA som där vi bor. Det är ett jättepopulärt dagis. Jag kom ihåg att jag läst om det på nätet. Egen kock, uteprofil (är ute nästan hela dagarna), genusprojekt för jämställdhet etc. De ger till och med MASSAGE till barnen om de önskar. Verkar huuur bra som helst. Men eftersom det är så lång kötid gav vi i princip upp tanken på att Milo skulle kunna få en plats där. Men så när vi gick förbi där sa jag ändå till Markus "kom vi knackar på och presenterar oss. Försöker göra ett gott intryck. Det är alltid mer personligt för dom att få en ansikte på barnet på kölistan".

Så vi tog en rövare, knackade på dagiset och gav de våra bredaste leenden. De var supertrevliga och gav oss en visning runt dagiset direkt. De tyckte det var jättekul att vi skulle flytta in i området ("åh vad kul med en ny barnfamilj i området!") och gav oss tips om hur vi skulle hamna högre på listan ("välj att han ska börja tidigare istället, det är större chans att han får en plats nu till våren. Och välj då april för en del andra vill börja i maj och då hamnar ni före"). Vi ändrade då hans önskade startdatum till april (istället för augusti). Då kommer han inte gå heltid, utan bara halvtid fram till augusti.

Sedan mailade jag dagiset. Tackade så mycket för visningen, skrev att vi så hemskt gärna vill att Milo ska få en plats hos dem etc. De svarade att de också gärna ville ha Milo där och ska göra vad de kan. Sedan kom det... mailet där det står "Vi kan erbjuda Milo Svärd en plats hos Förskolan Stiftelsen Edsbacka daghem från och med den 12 april 2010". Det verkade som att vår charmoffensiv fungerade!! Vilken tur att jag följde min instinkt om att gå och knacka på.

Vi är överlyckliga över detta. Inte bara över att han har fått en dagisplats utan också för att han har fått en plats på just denna förskola. Den verkar så bra. Och den ligger, håll i er nu, 30 METER från vår lägenhet!!!! Kan det bli bättre?? Tänk, att ibland ska man ha lite medgångar i livet också!
Här kan ni läsa mer om förskolan, och se bilder mm:

16 februari, 2010

Milo - se här vad mamma lärt sig

Milo, om du sitter och läser detta nu (kanske för att jag tvingat dig) och är en fjunig tonåring som tycker att jag lagar tråkig mat - titta då på denna bild. Titta här och se var jag kommer ifrån, var jag började min matlagningsresa någonstans. Jag kan garantera dig att den maten du får idag, är hundra gånger bättre än vad jag lagade när du var ett år. Det här monstret jag lyckats skapa ska föreställa en ugnspannkaka. Den är ungefär en decimeter hög (!) Ja... bedrövligt sorgligt är det. Tur att din pappa har lite skills in the kitchen.


P.S Om det finns några gulliga mammabloggare där ute som läser det här inlägget - maila gärna mig era bästa ugnspannkakerecept. Det ska vara noggranna instruktioner till - annars klantar jag till det. Adress: madeleine.johansson@mail.com Tack på förhand!
14 februari, 2010

Titta jag kan gå!!!

I Danmark och saknade Milo nåt fruktansvärt

Med mitt nya jobb så gäller det att hålla koll på nyheter på babymarknaden och därför åkte jag ned till Köpenhamn i fredags för att på en dag hinna med två stycken inköpsmässor. Jag trodde det skulle bli tajt att hinna med båda två på en dag men ville inte sova borta så jag bokade ett tidigt flyg dit och ett sent flyg hem. Men det visade sig att mässorna var mindre än jag trott, och inga hade speciellt intressanta produkter så jag klarade av båda två på en timme vardera. När klockan var 11 på dagen var jag alltså redan klar och fick panik. Nu måste jag vara kvar här i Köpenhamn ända till 8 på kvällen. Man skulle ju kunna tro att det skulle kännas skönt med lite egentid för det har man ju typ aldrig men jag fick verkligen panik. Jag hade ingen dator med mig så jag kunde inte jobba heller. Det kändes som jag slösade bort en hel dag från Milo och jag saknade honom så mycket så att jag knappt kunde hålla mig från tårarna. Jag vandrade runt i Köpenhamns centrum och kände mig så fruktansvärt ensam. Hade jag varit upptagen med jobb eller annat hade det nog inte känts så.

När klockan var 3 på eftermiddagen åkte jag till flygplatsen och la mig och sov på en bänk där som en uteliggare. Jag var ledsen, frös och hade sån fruktansvärd hemlängtan. Den enda gången jag haft sån hemlängtan förut var när jag var ett halvår i Kina och pluggade, och det var många år sen. Jättejobbigt. När klockan äntligen var 8 fick jag åka hem, men när jag klev innanför dörren var hon halv 10 och då låg ju Milo och sov. Åh, snacka om att jag läääängtade tills han vaknade dagen efter. Nej, nu tar det nog ett bra tag till innan jag åker hemifrån igen.


09 februari, 2010

Dagens outfit

Blå tröja från Polarn o Pyret, svarta fleecebyxor från ICA Maxi (!) och en jeansscarf från Name It.



08 februari, 2010

Dra lådan-leken

En utav Milos favoritsysselsättningar just nu är att dra runt på saker över golvet. Det som är roligast att dra runt är leksakslådan. Över trösklar, runt bordet och förbi soffan. Snabbt ska det gå också. Om han är lite trött och kinkig så kan det bli ett jäkla liv om lådan fastnar vid tröskeln eller om han råkar köra in i något. Ingenting får störa hans framfart!


Den här leken kräver koncentration - speciellt i kurvorna.

Bad-time med en vilde

Igår kände vi att det var dags för en liten familjeutflykt så vi tog en tripp till badhuset i Högdalen. Där har de ett litet äventyrsbad för de minsta barnen. Det skulle vara varmt i vattnet (30 grader) men jag är väldigt tveksam till om det verkligen var det. Det kändes kallt. Hur som helst, Milo den lilla tokern, bara kastade sig fram i vattnet till synes helt ovetandes om att han kan hamna UNDER vattnet. Det hände några gånger men han skakade av sig det och försökte ta sig fram igen. Det gick med en väldigt fart. Han skulle överallt på en sekund. Det var roligt i ungefär 10 minuter sen blev han jättetrött och blev besatt av den stora bassängen. Han pekade dit som en vilde och bara SKULLE dit. Han köpte inte riktigt vår förklaring att den bassängen var tråkig och bara för de gamla människorna. Så det blev tårar och dags att gå upp. Men det var skoj så länge det varade :)

Här går vi på upptäcksfärd. Milo leder vägen... såklart ;)

Var finns här bakom tro?

En kram hanns med, men den var nog mest för att smöra för att jag skulle gå med honom till den stora bassängen, haha.


Höjdpunkten i badet var hålet där vatten åkte upp och ned. Han fick den starka strålen rätt i ansiktet flera gånger men det hindrade inte hans upptäckarlusta.
03 februari, 2010

Skyldig

Till vandalisering av lampa