30 januari, 2011

Småbarnsgympa & Bollek

Med ett litet energiknippe till barn tror jag att man gör klokast i att aktivera och introducera det för gympa och idrott så tidigt som möjligt så att det får utlopp för all sin fysiska energi. Både jag och Markus gillar ju idrott och längtar tills han kan sporta på riktigt. Golf, fotboll, kampsport eller dans. Det kvittar! Han får välja själv, bara han väljer något haha. Tycker i alla fall jag. Markus är mest inne på fotboll och har redan planerat att skriva in honom i Brommapojkarnas lag så fort det är möjligt. 

Att hitta fysiska aktiviteter för 2-åringar är inte helt lätt så när jag äntligen hittade en småbarnsgympa här i Sollentuna blev vi överlyckliga! Varje söndag kl 10 kör nu Milo ett gympapass med andra 2 och 3-åringar och vi gick på det allra första passet idag. Det var sååå kul!

Det var så uppenbart att Milo var i sitt rätta element. Han hoppade runt på precis allt och blev alldeles glad och sprallig. Han lyssnade på ledaren och hängde på de andra barnen jättebra fast han var bland de allra yngsta. Det blev en hel del vurpande och tårar, men däremellan så var det superkul. 

Snacka om bra för utveckling och motorik att gå på sån här gympa. Milo har idag övat balansgång och visat sig vara en riktig prima ballerina. Han har också klättrat upp för ribbstegarna på väggarna som en liten apa. In och ut ur tygtunneln och så höjdpunkten; hoppa på miniplinten. Wiiii, upp i luften och ner på mattan. Fantastiskt roligt! 

Jag får flashbacks till när jag var liten. Mamma var gympaledare för en barngrupp och vi höll på med redskapsgympa både jag och Tony. Jag fortsatte sen med gymnastik och tävlingstränade ända tills jag var 13 och tröttnade. Så det här med gympa är verkligen något som ligger mig varmt om hjärtat. Att nu se sin egen son hoppa runt på bommar och plintar, ja, det är nåt väldigt speciellt.
Leker med konerna
Samling
Står och hänger på bommen
Kryper som en mask
Flaxar som en fågel
Drar runt repen
Blir ledsen och blir tröstad av mamma
Klättrar som en apa
Vilar lite
Går balansgång!
Hoppar upp i luften, wiii!
29 januari, 2011

Helt normal lördag hos oss






27 januari, 2011

Min kille i ett nötskal

Det här är såå Milo. Sprallig, full av bus och energi. Älskar dig min söta lilla busis.



26 januari, 2011

Tack för kaffet!

Milo fick en himla fin födelsedagspresent från Amanda och Alvin (Madeleine's barn). Det var en Barbapapa-servis! Timingen kunde inte varit bättre. Han har precis börjat intressera sig för det här med att fika (på låtsas alltså). Han dukar fram koppar och så häller han upp dricka. Man får till och med mjölk och socker till. Allra mysigast är det att fika under bordet tycker han. Det gör han gärna efter vi ätit middag.Han springer och hämtar sin fina servis och ropar på oss att komma under. Så serverar han oss en i taget. En kopp till mamma.. en kopp till pappa, hihi. Tack gulliga Amanda och Alvin för den fina servisen!


19 januari, 2011

Milo aka the fighter

Det har blivit tuffare klimat på dagis. Vi har varit tvungna att sätta Milo i hårdträning. Fast vi tycker att han har tagit det ett steg för långt. Numera får vi inte kalla honom Milo längre. Nu går han under namnet Rocky.



14 januari, 2011

Klappa mig!

Det känns som jag är nyförälskad i min son. Jag trodde inte det var möjligt att älska ännu mer men den senaste månaden har varit så himla mysig. Antagligen för att Milo blivit så kramig och gosig. Det har vi inte varit bortskämda med så ack vad vi njuter av hans varma kramar och blöta pussar. Det är rena rama himmelriket för mig som är näst intill beroende av hans gos och ofta känt att jag är "jobbig" som vill kramas hela tiden. Nu kan liksom HAN komma fram och vilja kramas och på morgonen (om han sovit i vår säng) väcker han oss genom att klappa, krama och pussa på oss. Han borrar in sina armar under och runt våra huvuden och drar sig mot oss för att avsluta med en puss och klapp på kinden. Så säger han "vakna mamma" och "vakna pappa". Inte ens jag som är extremt morgontrött kan låta bli att skutta upp glad som en solstråle!

Nåt av det allra gulligaste han någonsin gjort hände idag när jag skulle natta honom. Jag hade legat och sjungit Blinka lilla stjärna där en lååång stund men han ville inte komma till ro. Så började jag stryka honom över pannan och på huvudet vilket han inte brukar gilla att jag gör någon längre stund. Plötsligt blev han alldeles stilla och knäpptyst. Jag slutade att klappa för att se om han somnat och då säger han med öm röst "klappa mig". Jag blev alldeles överfylld av kärlek på ett sånt sätt som säkerligen bara en blödig förälder kan bli men det var så oerhört stort. Att han kunde verbalisera vad han önskade, och att han tyckte att det var mysigt. Jag fortsatte stryka honom över huvudet och så somnade han inom loppet av någon minut. Ja, det är kärlek när den är som bäst.

10 januari, 2011

Grattis Milo 2 år!

Till min son

I två fantastiska år har jag fått äran att vara din mamma. Fått lära känna dig från att du tog dina första andetag, öppnade dina vackra ögon och plirade mot mig till att du idag springer runt som en liten vilde och kan prata.

Vilken resa vi gjort tillsammans! Jag har funnits vid din sida vid jobbiga stunder, som när du hade kolik och jag fick uppleva den hemska känslan av total maktlöshet. Du i din tur, fanns vid min sida när jag gick igenom en förlamande sorg efter mamma. Trots att du var så liten kunde du bära upp mig, få mig att andas och till och med att le.

De härliga stunderna har däremot varit många fler och jag njuter än av de många skratt vi haft tillsammans, din stolta min när du tog dina första stapplande steg och dina många busiga upptåg. Varje dag med dig är en glädje och det är så häftigt att få upptäcka livets olika aspekter än en gång, fast nu genom dig.

Det finns ingenting jag uppnått i mitt liv som är större än att jag skapat dig och får vara din mamma. Jag är lycklig varje dag vi lever och andas och får uppleva livet tillsammans. Tack min älskade Milo för att du är du. För att du är världens mest fantastiska person och för att jag får vara din mamma.


Älskar dig obeskrivligt mycket.


Milo nyfödd <3
En rund och välmående Milo 6 mån
6-månaders fotografering
Stolt Milo här 1 år och har precis lärt sig gå
Glad 1,5-åring njuter av sommaren
2-åring full med energi och bus!
09 januari, 2011

Linköping!

I helgen var vi och hälsade på Robert och Hedda hemma hos dem i Linköping. Himla kul att få se hur de har det och hur de bor! Vi kom runt 2 på eftermiddagen och Milo sov hela bilresan. Lovely! Direkt när vi kom fram gjorde Milo sig hemmastadd i en riktig mysfåtölj.

Vi var ute och åkte pulka, busade med Milo och bara snackade och tog igen tid. Det var supermysigt. Och så åt vi god mat. Mycket mat!! Oj oj, vi blev riktigt bortskämda med urlyxiga hemmagjorda hamburgare och så gino till efterrätt. Mums! Milo fick paket också, en rolig bil-bok (med hjul) och en Toy Story-duplo bil. Tack snälla ni!

Så åkte vi hem dagen efter runt 12. Allt gick hur bra som helst med undantag från Milo-utbrottet på vägen hem från en promenad innan vi skulle åka hem. Han blev lite trött och kinkig och så urartade det till en uppvisning i extremt  envist beteende. Inget var bra. Han vägrade gå, vägrade bli buren, vägrade åka på axlarna och vägrade åka pulka. Vilket gör det rätt svårt att komma hem. Det slutade med att vi fick turas om att bära en ursinnigt sprattlande 2-åring med våld. Ja, inte superskoj... Men om man ska försöka hitta nåt positivt med händelsen så var det att Robert och Hedda fick en snabbkurs i hur extremt påfrestande det kan vara att ha barn haha. 

Vadå? Är det nåt fel på att känna sig som hemma?

Öppnar fina presenter!


Robert och Milo snackar och busar lite gudfar och gudson emellan

Rädda mig pappa! Mamma och Hedda vill gosa ihjäl mig!

Nej då, jag bara skoja! Det är jag som vill kramas heeela tiden. Kram fina Hedda!

07 januari, 2011

Nytt köksgolv!

Äntligen! Vi har länge stört oss på vårat obeskrivligt fula köksgolv bestående av en ful orangebrun plastmatta. Speciellt eftersom resten av matdelen och vardagsrummet har snyggt parkettgolv. Nu när Markus var ledig fick vi äntligen tid till att ta tag i det. Han och min pappa som är världens snällaste och hjälpsammaste fixade det och satte dit nytt golv. Och vilken skillnad det blev! Hela köket blev mer modernt och vardagsrummet och köket fick den helhetskänsla som ju faktiskt ska finnas i en öppen planlösning.

Nu fattas bara att byta ut köksskåpen, sätta upp nytt kakel och nytt kylskåp och... ja, ni fattar. Man vill göra mycket men får ta det i små steg allt eftersom schemat och ekonomin tillåter. Men detta blev ett riktigt lyft som endast krävde små medel. Sånt gillas!

FÖRE

EFTER

06 januari, 2011

Potträning för fullt!

Min lilla pojke är inte så liten längre. Han känns plötsligt jättestor. Nästan vuxen, haha. Han har nämligen helt på egen hand bestämt sig för att han ska "potträna", dvs börja kissa på potta/toalett. Han känner sig redo helt enkelt!

Eller, liite potträning har vi faktiskt haft, om än inte så uttalad. Vi har haft en potta stående framme några månader. Som han har suttit på ibland och vänjt sig vid. Vi har förklarat vad man kan göra på den. Sedan någon månad tillbaka så har han börjat kissa på den nästan varje kväll, när han är utan blöja efter kvällsbadet. Stora killen!

Men för 1,5 vecka sedan ungefär så bestämde han sig för att han ville kissa på toaletten istället. Ja, varför inte! Bara att lyfta upp honom på toan och hålla i honom. Och så kissade han, jättemycket! Tror ni man blir stolt då eller? Oj vad vi tjoade och berömde. Han blev överlycklig och ville kissa igen. Så klämde han fram ett par droppar till och så tjoade vi. Sen har det fortsatt så, lite då och då. Dock inte så strukturerat, utan det blir oftast så att han kommer på att han vill kissa på toaletten när vi gör det. "Milo åsså kissa toalett" säger han. Det verkar snarare handla om att han vill göra det vi gör än att han är nödig så att säga.

Det är såklart superroligt att han börjar vänja sig vid att bli blöjfri. Egentligen hade vi tänkt vänta lite tills det blev varmare ute. Det är ju onekligen lättare att potträna när man inte har flera lager kläder på. Sommaren brukar vara den vanligaste tiden att potträna har jag hört. Då kan barnet springa runt naket eller med lite kläder ändå. Men nu har Milo bestämt att han är redo och då kör vi såklart. Bara att greppa tillfället!

Det jag tycker verkar lite klurigt är dock det här med att få honom att säga till. Att själv känna när det är dags. Vi har provat några gånger att låta honom gå runt i bara kalsonger. Men då har han kissat på sig varje gång. Det kanske är så det är ett tag i början? Sen kan jag tänka mig att det är ett stort steg att också få honom att göra nummer två på toaletten. Det blir nog en ännu större händelse.

Himla skönt att han har gått över från potta till toalett i alla fall. Då behöver man ju inte vänja om honom från pottan till toaletten och så slipper man ju också rengöra pottan varje gång. Så det är mitt tips - kör potträning direkt på toaletten om barnet visar intresse för den!

Spännade detta va? I alla fall i ett par förstagångsföräldrars liv! Vi rapporterar självklart mer här framöver kring hur det går!

Dela gärna med er av era tips och erfarenheter om potträning! Jag vill veta allt!

Vi köpte en toainsats med en liten stege på, så kan han gå upp själv lätt som en plätt. Finurlig grej va?!

Första hamburgaren!

Häromdagen fick Milo smaka sin allra första hamburgare, eller rättare sagt, sitt allra första Happy Meal, från McDonalds. Eftersom jag och Markus så sällan äter där i från så har det helt enkelt inte blivit av. Men häromdagen orkade vi inte göra mat så då fick hamburgare och strips pryda bordet. 

Milo blev alldeles till sig. Inte så mycket över själva smakupplevelsen. Utan snarare över allt nytt och roligt han fick framför sig. Både en hamburgare, en skål med strips, en påse med äppelbitar och så höjdpunkten... en juice! Kunde man inte gissa va, att juicen skulle vara favoriten. Fast det var nog mest för att det var en förpackning. Som han fick dricka ur alldeles själv. Sen var det ju himla skoj att få en liten leksak med också.

Kan inte komma över känslan över hur stor han känns nu. Äter hamburgare precis som vi, springer och pratar för fullt, kan leka med spel som memory och liknande, och så det allra största, som jag ska berätta mer om snart - kissa på toaletten!

05 januari, 2011

Playdate med Alvin och Madeleine!

Som jag har skrivit tidigare är inte min kollega Madeleine bara en fantastisk kollega utan har också blivit en riktigt nära vän. Eftersom att vi jobbar mest hela tiden så hinner vi sällan ses med barnen men idag tog vi oss tiden och hade en "playdate" med Milo och Alvin, som är 1 år. 

Vi hade sååå mysigt. Milo och Alvin fann varandra direkt och trivdes i varandras sällskap. Milo blev så förtjust i Alvin att han började klappa, pussa och krama honom mot slutet. Så vi får helt klart försöka få till fler lekträffar. 

Tack bästa finaste Madeleine för smarrig lunch och så Milos roliga julklapp! Och den supercoola mössan han fick av Alvin såklart. Den blev en hit!

Milo fick en jätteskojig Nalle Puh-telefon!


Hm, vad finns det här i då?

Milo fick hälsa på chihuahuan Leeloo som han var lite rädd för förut. Nu gick det jättebra!

Han vågade till och med ge Leeloo en leksak

Mor och son-mys

Kram på dig Alvin!

En puss får du också!

Två nyfunna vänner

Mellandagsmys hos Lasse

Häromdagen åkte vi hem till Milos farfar Lasse för att ha lite mellandagsmys med honom, Margit och faster Amie. Vi åt supergod lasagne och så bytte vi julklappar. Milo fick en superrolig verktygslåda med borr och allt vad verktyg nu kan tänkas heta. Så fick han en jättefin sagobok av Bröderna Grimm från Amie.

Tack gulliga ni för en jättemysig träff, som vanligt!