30 november, 2009
Milos många ansikten
21:57
Sånt här roar sig ibland Markus med när han har långtråkigt.
Taskigt va... göra narr av Milo på det här sättet.
Men det är ju faktiskt lite roligt måste jag erkänna.
Milo som pajas
Milo den onde
.jpg)
Milo som alien
Milo som tjej
Etiketter:
Sleeping beauty 2
10:24
Kunde bara inte låta bli att lägga upp två till av mina "smygbilder". Här ser man att han faktiskt sover på rygg ibland också. För er som undrar vad det är han har på sig så är det en så kallad sovpåse. Och det är en underbar uppfinning tycker jag. Den går ihop nere vid fötterna men ger ändå sparkutrymme. Så slipper han ha ett täcke som han ändå skulle sparka av sig hela tiden. Med en sovpåse vet man att han får samma värme hela natten. Märket vi använder mest är Grobag. Sovpåse kan man ha direkt från nyfödd tills barnet är flera år. Vi har haft sovpåse på Milo ända sedan han föddes och det funkar så himla smidigt!
25 november, 2009
Sleeping beauty
21:31
Det finns vissa saker jag som mamma bara inte kan låta bli. En sak är att pussa på Milo hela hela tiden. Måste vara enormt irriterande att ha en slibbig och påträngande mammamun på sig hela dagarna. En annan sak är att titta på och gärna också fota Milo när han sover. Jag vet! Det är knäppt!
Så här går det i alla fall till; när jag och Markus försiktigt smyger in i sovrummet på kvällen för att sova måste jag, innan jag kan sova, lysa på honom med min mobilkamera för att se att han sover och andas. Se hur han ligger i sängen och att allt verkar vara okej. Men det stannar ibland inte där. Ser han lite extra söt ut eller om han ligger på ett lustigt sätt, måste jag också fota honom. Och min mobilkamera är så bra för den har blixtfunktion. Så det går att ta kort i becksvart mörker. Men hela han blir ju bländad av ljuset så jag riskerar varje gång att han vaknar. Och det är ju inte så schysst. Men jag bara måste.
Här är ett axplock från mina senaste fotosessioner:
Precis så här sov jag också när jag var bebis.
På mage med uppdragna knän.
Ibland sover han på sidan.
I närheten finns alltid snuttefilten.
Undra vad han drömmer om... Mig kanske? ;)
10-månaders kontroll
20:58
Igår var det dags igen för ännu en rutinkontroll på BVC ; 10-månaderskontrollen. Vi fick väga och mäta Milo, och en läkare klämde på magen och kollade att han kunde enkla saker som att slå ihop två klossar. Allt såg som vanligt bara finfint ut. Vi bokade också in en tid för nästa besök... ETTÅRS-kontrollen (inkl vaccinering). Herregud. Då är han ju inte... bebis längre. Vad märkligt. Men jag har nästan två månader på mig att vänja mig vid tanken.
Så här såg hans vikt och mått ut:
Vikt: 10,8 kg (lite över snittet)
Längd: 76,5 cm (över snittet)
Huvudomfång: 45,2 cm (något under snittet)
20 november, 2009
Besök av Helena & Rasmus
19:18
Idag var en rolig dag för idag kom Helena & Rasmus och hälsade på mig och Milo. Det var såå länge sen vi sågs. I somras någongång. Och då var killarna så små att de inte direkt märkte av varandra. Men idag var det en helt annan grej.
Milo är inte så van med jämngamla bebisar (Rasmus är bara 1 mån äldre än Milo) så det var extra kul att se hur han reagerade på besöket. Och jag måste säga att det gick rätt bra! Även om de inte lekte jättemycket tillsammans verkade de uppskatta varandras sällskap. Och så drog de ut på pojkstreck såklart. Till TV:n skulle dom och busa. Sen blev de trötta. Rasmus tog ett power nap på saccosäcken och Milo började skrika som en galning. Så då blev det dags att bryta upp.
Visade sig sen att Milo hade feber och det beror antagligen på att vi tog dos nr 1 av svininfluensavaccinet igår. Förutom febern har han inte fått några fler besvär. Känns bra att äntligen fått vaccinera honom. Nu känns världen plötsligt lite lite tryggare. Och trygghet kan jag inte få för mycket av just nu.
18 november, 2009
Lekstund på Lekslottet
21:02
Milo är vad man kan kalla en "klätterbebis". Det sa i alla fall Milos sjukgymnast. Och det märks, för han ska klättra på allt, över allt och under allt. Fram och upp ska han, till varje pris. Som min bloggkompis Jenny (länk) gjort, kan det vara en idé att investera i en sk bebishjälm. Fast han är så stor nu att han måste börja lära sig att se sig för. Och han är inte den känsliga typen heller verkar det som. Slår huvudet i bordet och kryper vidare liksom.
För att få utlopp för all kryp- och klätterlusta åkte vi häromdagen till "Lekslottet" som ligger i Tullinge söder om stan. Där fanns en stor avdelning bara för bebisar och barn under 3 år och där kunde Milo löpa amok. Utan att behöva oroa oss för att han ramlar eller slår sig på något hårt. Efter en avvaktande start så tog han för sig och tyckte det var riktigt kul att vara där.
Milo är känd!
20:49
Att en mamma tycker att sitt barn är det viktigaste, och mest speciella i världen vet ju alla. Men nu har även resten av världen förstått storheten i Milo. Klicka på länken nedan så får ni se:
15 november, 2009
Milos alla framsteg
21:52
Oj, vad mycket som har hänt den senaste månaden med Milos utveckling. Det har bara exploderat känns det som. Speciellt de senaste två veckorna. Det här är vad han har lärt sig:
- ställa sig upp mot möbler (utan vår hjälp)
- krypa i racerfart över hela hemmet och sedan dra och känna på allt (speciellt det han inte får och så blir han helgalen av raseri när vi tar bort föremålet)
- dra av sig tröjan över huvudet
- hjälpa till att stoppa i benen i byxorna
- peka
- vinka hej och hej då
- göra en high five om man ber om det
- ge en puss på munnen om man ber om det (om han är på humör :)
- förstå flera ord såsom "titta", "lampa", "diskmaskin", "strumpa" mm.
Pekar mot lampan
Ställer sig upp mot soffan och håller i helt själv.
Bokhyllan är favoriten att klättra på. Han har själv hittat på en egen lek som går ut på att han lägger en leksak på den första hyllan. Sätter sig upp på knä, tar leksaken och lägger den på andra hyllan. Så tar han tag i den andra hyllkanten och drar sig upp till stående. Så vänder han sig om mot oss, viftar med leksaken och ler stolt.
Drar av tröjan över huvudet
Nu har det gått 1 månad
21:20
Idag har det gått precis en månad sedan mamma somnade in. En hel månad. Utan mamma. Det är fortfarande ofattbart, totalt ogreppbart.
Den initiala chocken har lagt sig, och jag börjar sakta men säkert att tänka mer klart. Men istället för en obeskrivlig chock och plågsamma minnen från mammas bortgång, börjar nu sorgen ta vid. Och saknaden blir bara större och större. Det är nu det verkliga arbetet tar vid säger de kunniga. Det gör ofattbart ont i kroppen, och det känns orättvist att se andra människor allmänt lyckliga eller oroade över sådant som jag numera tycker är skitsaker. Perspektivet på livet och vad som egentligen är "jobbigt" ändras. Stöd är bristfälligt från vissa håll, men kommer istället oväntat från andra håll. Känner mig mindre ensam nu. Känner att jag nog kommer att orka ändå. Jag har bestämt mig för att jag ska orka. Orka leva vidare. Inte bara som ett skal. Jag ska försöka bli lycklig igen. Vara den bästa människa och mamma jag bara kan vara just nu. För mammas, Milos och min familjs skull.
Jag vill tacka alla er som stöttat mig och min familj på olika sätt, varit på begravningen, skickat blommor, skänkt gåvor till Cancerfonden, skickat värmande sms etc.
Den här vackra bilden nedan tog jag ett par timmar efter mammas begravning. Solen sken för mamma den dagen hon dog. Och också den dagen hennes begravning var. När jag gick där på en promenad efter begravningen, för att rensa mina tankar, sprack himlen upp och solen sken på mig med en obeskrivlig värme. Jag tittade länge och förundrat på den och kände i hela min kropp att det var mamma som strålade på mig. Med all sin kärlek. Som för att säga; gråt inte, jag finns här med dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
