18 november, 2009

Lekstund på Lekslottet

Milo är vad man kan kalla en "klätterbebis". Det sa i alla fall Milos sjukgymnast. Och det märks, för han ska klättra på allt, över allt och under allt. Fram och upp ska han, till varje pris. Som min bloggkompis Jenny (länk) gjort, kan det vara en idé att investera i en sk bebishjälm. Fast han är så stor nu att han måste börja lära sig att se sig för. Och han är inte den känsliga typen heller verkar det som. Slår huvudet i bordet och kryper vidare liksom.

För att få utlopp för all kryp- och klätterlusta åkte vi häromdagen till "Lekslottet" som ligger i Tullinge söder om stan. Där fanns en stor avdelning bara för bebisar och barn under 3 år och där kunde Milo löpa amok. Utan att behöva oroa oss för att han ramlar eller slår sig på något hårt. Efter en avvaktande start så tog han för sig och tyckte det var riktigt kul att vara där.



5 kommentarer:

Madde sa...

Vad mysigt med ett lekslott som är för så små barn, man kanske ska göra en tur dit och släppa iväg lekgalningen vi har här hemma också. Ibland blir man lätt less när han rivit ur samma kökslådor för 100:e gången :-)

Anonym sa...

Vilken fin blogg du har! Jag önskar vi hade en sådan avdelning på bushusen här i Göteborg, min lilla tjej hade verkligen behövt det , så aktiv som hon är. Ha en skön kväll!

Anonym sa...

Hej, Maria heter jag och jag har precis hittat hit:)Vi har jämngamla söner, min är född i mitten av feb, och det är så roligt att läsa om Milo och hans utveckling att jag nog hänger kvar ett tag. Jag måste beklaga förlusten av din mamma, min mamma har också gått bort för tidigt och jag känner igen mig i det du skriver att det blir en ytterligare dimension på sorgen när man tänker på att ens barn inte får uppleva sin mormor:(
Sedan har jag en nyfiken fråga: du nämde Milos sjukgymnast i inlägget, jag har läst tillbaka i tiden lite men kan inte hitta något som motiverar en sjukgymnastkontakt?
Tack för en bra blogg!
Vänligen Maria

Jenny sa...

Men det låter ju som ett helt fantastiskt ställe! Dit måste vi också åka, då kanske han kan få vila från sin hjälm en sväng ;) Hemma så funkar den faktiskt förvånansvärt bra, han protesterar inte alls. Den skyddar dock inte ansiktet, men jag har fått svälja mammaoron och inse att han faktiskt inte kan ha ett visir också... Så fortfarande så dyker det upp lite märken och så i ansiktet, men det är väl bara att inse att man inte kommer ifrån det!
Kramar till dig och sötplutten!
(förresten, går Milo hos sjukgymnast?)

Milos mamma sa...

Hej och tack för alla trevliga kommentarer! Jättekul att ni gillar bloggen!

Milo hade lite snett huvud när han var mindre (sk torticollis). Vi har därför regelbunden gått hos en jättebra sjukgymnast sedan han var ett par månader gammal. För att hon ska se att huvudformen går åt rätt håll och så har vi fått små övningar att göra med honom. Nu är hans huvud nästan helt perfekt men vi går ändå dit någon gång i månaden för att kolla läget.

Kram till er alla!