Då är vi tillbaka i Sverige och kylan igen, och Milos första jul är avklarad. Nu var den ju inte speciellt traditionsenlig (med flit) men inte desto sämre för det. Däremot var det ju vår familjs första jul utan mamma, och kändes såklart konstigt och ledsamt. Men det blev lite lättare att uthärda när vi just inte ”firade” som vi brukar.

Hur som helst. Resan var övergripande både bra och dålig kan man sammanfatta. Bra för att det var kul att hänga med Tony och pappa, men rent logistiskt sett var den dålig. Flygresan dit var hemsk. Det började redan på Arlanda när de platser vi förbokat felaktigt blivit placerade andra eftersom flyget var överbokat. Vi fick tjafsa med incheckningspersonalen i nästan 40 min innan vi fick platser bredvid varandra (dock ej bredvid pappa och Tony) och jag började tom gråta för att jag blev så förtvivlad över vad som hände och deras arrogans över att de gjort fel (så jag ju lite känslig just nu också). När vi väl fick gå till gaten var det direkt dags för planet att lyfta. Milo var trött, planet var fullbokat. Han sov dock ingenting utan hoppade runt i våra knän och var uttråkad och ledsen. Precis när vi bytt blöja på den minimala toaletten och satt oss tillbaka serverades maten. Och precis då bajsade han. Vi fick då gå och byta igen och mannen som satt bredvid oss var rätt irriterad över vårt spring upp och ned. När vi efter 4 långa energikrävande timmar var framme i Antalya så kom aldrig de två taxibilar vi förbokat, varav en med bilbarnstol. Suck. Det tog nästan en timme innan vi fick tag på en ny taxibil med stol till Milo.

Väl vid hotellet blev vi rätt besvikna (eller i alla fall jag). Det stod att det var ett 5-stjärnigt hotell. Jag har bott på både 4- och 5-stjärniga hotell på jobbresor förut och för mig är det rent och skärt lyxboende. Men detta hotell motsvarade ett svenskt 3-stjärigt hotell. Inte dåligt men heller inte det man tror man ska få när man bokat det bästa. Vi hade förbokat en babysäng till rummet, och när en skranglig gammal järnsäng med stora öppningar på sidorna och fläckig madrass bars in på rummet började jag undra om jag var med i dolda kameran. We cannot use this, he will fall out! klagade jag och efter en inspektion av ytterligare 3 sängar gav vi upp. Fine! Han får sova i vår säng. Suck igen. När vi sedan begav oss ned till restaurangbuffén började jag bli riktigt orolig för att jag skulle palla med denna vecka för jag tyckte maten var hemsk (jag är lite kräsen). Men som tur var bjöd de på riktigt bra mat resterande veckan så vi (jag)slapp svälta J

Så väl på plats och efter att ha accepterat att standarden inte var det vi hoppades på blev det ändå en riktigt lyckad resa. Relaxavdelningen var faktiskt väldigt bra. En stor pool, bastu, ångbastu och gym. Milo fick bada med oss i poolen en dag, det tyckte han var kul men efter en liten stund började han frysa så då var det dags att gå upp. Vädret första dagarna var regnigt, stormigt och molnigt. Men två utav dagarna hade vi toppenfint väder, ungefär 18 grader och sol. Det var helt underbart och för mig personligen var det precis vad jag behövde för att få lite positiv energi i allt jobbiga. Är det inte helt underbart att dricka en kall öl i solsken?

Förutom solen var en höjdpunkt när Milo fick prova åka ett par såna här små barnkaruseller som man stoppar mynt i. Pappa satte honom i stolen formad som en tiger, på med bältet och så i med myntet. Och den där karusellen åkte upp riktigt högt. Vi kunde inte riktigt avgöra om Milo var glad eller rädd. Han såg mest chockad ut men jag tror han tyckte det var spännande! Om inte annat för att vi andra stod och skrattade och vinkade som dårar framför honom.

Andra höjdpunkter var när vi gick till en driving range (golf) och slog lite bollar, när Markus vann en pingisturnering (Tony kom 3:a), när Markus och Tony sjöng Abba på karaokekvällen (som tyvärr varken jag eller pappa bevittnade), och sist men inte minst den trevliga personalen i restaurangen. De var så otroligt barnkära och ropade ”hello, baby Milo” när vi kom dit. Sen busade de med honom precis hela tiden. Ett par utav de var lite väl jobbiga och förstod inte att Milo inte tyckte om att de kom fram bakom hans rygg hela tiden, men de menade ju väl.

Själva julafton förlöpte som precis vilken dag som helst med enda undantaget att middagen serverades i en annan restaurang där de hade dukat extra fint på borden, hade en utklädd jultomte och extra god mat. Det blev faktiskt riktigt trevligt.

'