20 april, 2011

Ret på dagis

Störst går först heter det ju och när jag ser de äldre barnen knuffa undan Milo och de andra lite yngre barnen för att norpa åt sig leksakerna dom leker med ute på gården, så tänker jag att det är lika bra att de vänjer sig vid att livet fungerar så ibland. Det kommer alltid att finnas större (eller starkare/mer verbala/mer dominanta etc) barn som kommer att ta leksaker eller annat ifrån dom. Ibland kan det såklart vara berättigat att lägga sig i och "skipa rättvisa" eller medla. Men just med äldre barn på dagis kan jag känna att det inte är min roll att lägga mig i. Lika bra han får vara med om att bli snuvad på konfekten ibland. 

Något annat som inte går att hålla sitt barn ifrån även om man verkligen skulle vilja är ret och elaka ord. Hur mycket man än vill vaddera in sitt barns tillvaro från både orättvisor, jobbiga situationer, skador och elakheter går inte det. Jag, som är lite naiv, trodde dock inte att elaka ord skedde i så unga år.. redan på dagis. Men när jag tänker efter så är det såklart så. Milo har i alla fall kommit hem och berättat om sina första elaka ord han varit med om. Han har många gånger berättat om att något annat (mer jämnårigt) barn slagit honom eller tagit hans snuttis eller så. Och om att han blivit ledsen över det. 

Men här om dagen berättade han att en kille på dagis kallade honom för "Bajs-Milo". Han berättade vad pojken hette och jag vet att han är något eller några år äldre än Milo. Jag försökte fråga varför pojken sagt så, och då fick jag till svar "Jag bajsade i blöja", "inte på toaletten". Den äldre pojken hade alltså retat Milo och kallat honom "bajs-Milo" eftersom han bajsat i sin blöja och inte på toaletten (som han själv uppenbarligen gör). Visst, det är verkligen ingen big deal eller så. Det är sånt som barn säger och gör, utan att kanske inte ens mena att vara elaka alla gånger. Säkerligen har redan eller kommer också Milo att göra detsamma många gånger.

Men det som kändes lite jobbigt var att detta kunde ju inte Milo förstå riktigt. Han förstår ju inte varför ett äldre barn retar honom för bajs i blöjan (det har ju aldrig varit något fult i hans värld innan). Det enda han förstod var ATT pojken retades/sa något taskigt. Han berättade också att han "blev ledsen" när pojken sagt så. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Men mindes ett gott råd jag fått förut, så jag bekräftade hans känslor kring detta. Satte ord på det han sade. "Du blev ledsen, för att X sade så". Delade hans upplevelse kring detta. Sen försökte jag säga något i stil med att "X menade nog inte att vara elak. Han har också bajsat i blöja när han var lite yngre". Vad ska man säga liksom? 

Detta var min allra första upplevelse av att trösta/lyssna/stödja honom när han kommit till mig och berättat om sårande och retsamma ord. Och fler kommer det definitivt såklart att bli. Jag hoppas att han fortsätter berätta för oss om sina känslor och upplevelser. För mitt i allt blir jag ändå glad för att han berättade för mig. 

1 kommentarer:

Jenny sa...

Men åh, lilla Milo! Det låter som ett jättebra sätt att stötta honom. Ska komma ihåg det till när Viggo kommer hem med nåt liknande att berätta. För som du säger så är det nog tyvärr oundvikligt även om man skulle vilja skydda dem mot det. Glad påsk på dig och din fina familj! Kram!