22 juni, 2009

Första förkylningen

Lillkillen är sjuk. Förkyld med rinnig näsa och har lätt feber som kommer och går. Han gråter och är hängig och tar sig också på öronen. Därför var vi hos doktorn idag för att kolla om han kanske hade öroninflammation, men det hade han som tur var inte. I alla fall inte som de kunde se idag. Däremot såg de en del vax i öronen. Vi blev ordinerade att ge honom alvedon och komma tillbaka om det blev värre. Rätt otroligt egentligen att han klarat sig så bra fram till nu. Inte varit sjuk nåt. Men så har vi ju varit väldigt försiktiga också, och det är jag glad över.
Jag tror att anledningen till att han mår som han gör är en kombination av förkylningen och den här jädra tandsprickningen. Det är som att det kliar i munnen och stör honom dygnet runt stackarn. Borde de inte komma snart? Hur länge ska han behöva plågas liksom. Nu vaknar han (och vi) 3-4 ggr varje natt och då måste han ammas för att kunna somna om. Så har det varit i ungefär en vecka och vi börjar redan känna oss rejält trötta. Snälla snälla tänder, kom upp snart!
Trots att han är förkyld fick jag ett sånt här fint leende idag:


I famnen har han Dino som är hans absolut bästa vän. Dino får nästan alltid ett leende, hur sjuk eller ledsen Milo än än.

Såhär ont gör det att ha tandsprickning

0 kommentarer: