14 januari, 2011
Klappa mig!
22:37
Det känns som jag är nyförälskad i min son. Jag trodde inte det var möjligt att älska ännu mer men den senaste månaden har varit så himla mysig. Antagligen för att Milo blivit så kramig och gosig. Det har vi inte varit bortskämda med så ack vad vi njuter av hans varma kramar och blöta pussar. Det är rena rama himmelriket för mig som är näst intill beroende av hans gos och ofta känt att jag är "jobbig" som vill kramas hela tiden. Nu kan liksom HAN komma fram och vilja kramas och på morgonen (om han sovit i vår säng) väcker han oss genom att klappa, krama och pussa på oss. Han borrar in sina armar under och runt våra huvuden och drar sig mot oss för att avsluta med en puss och klapp på kinden. Så säger han "vakna mamma" och "vakna pappa". Inte ens jag som är extremt morgontrött kan låta bli att skutta upp glad som en solstråle!
Nåt av det allra gulligaste han någonsin gjort hände idag när jag skulle natta honom. Jag hade legat och sjungit Blinka lilla stjärna där en lååång stund men han ville inte komma till ro. Så började jag stryka honom över pannan och på huvudet vilket han inte brukar gilla att jag gör någon längre stund. Plötsligt blev han alldeles stilla och knäpptyst. Jag slutade att klappa för att se om han somnat och då säger han med öm röst "klappa mig". Jag blev alldeles överfylld av kärlek på ett sånt sätt som säkerligen bara en blödig förälder kan bli men det var så oerhört stort. Att han kunde verbalisera vad han önskade, och att han tyckte att det var mysigt. Jag fortsatte stryka honom över huvudet och så somnade han inom loppet av någon minut. Ja, det är kärlek när den är som bäst.
Etiketter:
Vardag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
1 kommentarer:
Förstår precis känslan! <3
Skicka en kommentar