16 februari, 2011

Tålamodet prövas till tusen

Det är naturligtvis helt i sin ordning men gud så tålamodskrävande Milo är just nu. Han är busig och trotsig och utmanar en mest hela tiden. Det är väl antagligen det berömda 2-års-trotset som kommer och går i olika hög grad. Han kan verkligen vara en sockersöt ängel ena stunden och ett illvilligt busfrö andra.

Att ta sig hem från förskolan kan ta låång tid. Vill inte klä på sig, vill inte ha overall, vill fortsätta leka, vill inte krama mamma etc. Sen när vi väl tagit oss ut så är det ett mindre projekt att ta sig hem. Igår när vi kom in i trapphuset skulle han direkt börja springa upp och ned i den hårda betongtrappan. Och att gå ner för en brant trappa bemästrar han inte ännu så det är direkt livsfarligt. Han kastar sig upp och ned i rasande fart för att sedan börja åka ned för trappan på rumpan (!) med ett stort leende. När jag säger att han inte får leka i trappan lyssnar han inte ens utan bara fortsätter. Han hör mig mycket väl men bara nonchalerar. Ja, att bli nonchalerad blir vi ofta nu för tiden, jag och Markus. Det är hans nya grej. Gärna ackompanjerat med ett förtjust och stundtals rått skratt. Efter 10 minuters ihärdigt tjatande så får jag till slut bära en gallskrikande och sprattlande kille in i hallen. Utbrottet varar i säkert 5 minuter non stop innan en rödblossande extreeemt arg Milo går med på att ta av sig ytterkläderna. Vid det laget är man alldeles svettig och helt mentalt slut.

Det kan sedan fortsätta med hopp i soffan, att han kastar ömtåliga leksaker i golvet och utbrott var 5:e minut för att han blir tillsagd eller nekad något han vill ha.

Han är smart också den lilla rackarungen för plötsligt kan han göra sig jäätteliten genom att han drar upp axlarna, lägger huvudet på sne och putar med läpparna. Så säger han "Milo lässän" (= vill ha en kram). Naaw, klart man smälter. Det är himla tur för honom att han är så gullig mellan varven annars vet jag inte hur vi skulle orka. 

Milo, 2 år, full av bus!

0 kommentarer: