Robert & Hedda på besök
10:54
Etiketter:
Milo pussgurkan
22:09
På besök hos lilla Nike
18:57
Första stegen!!
20:36
Sjuka
11:16
Skärrad
13:11
Mardrömshelg
12:53
Milo blev jättedålig av vaccineringen, och på fredagskvällen låg han och feberyrade (nästan 40 graders feber) och hade frossa. Till slut bara grät han och då kände vi att han inte ska behöva ligga där själv. Så istället för På Spåret, Let's Dance och ett glas vin, fick vi tillbringa fredagskvällen och hela fredagsnatten med en kokhet och gråtandes Milo i sängen. Till råga på allt har han dragit på sig en rejäl förkylning också, så han kunde dessutom inte andas i näsan. Det var jättejobbigt att se honom så medtagen. Bara låg och grät och kunde inte sova fast han var så trött. Antagligen hade han väldigt ont i benen av sprutorna också. Så, hela fredagsnatten var vi vakna, och satt med honom i famnen.
Under hela lördagen var det likadant. Hög feber, jätteledsen och ont i benen. Han somnade till och med i min famn i soffan, och det har han inte gjort sen han var liten bebis. Då satt vi alltid så och gosade. Jag fick en flashback till hur det var i början. Mysigt men ändå lite konstigt eftersom han är så stor nu och inte har varken tid eller lust att somna i famnen. Febern höll i sig ända tills lördagskvällen när den äntligen började gå ned och han kunde få sova lite. Nu, idag söndag, har vi fått Milo tillbaka. Snorig visserligen, men feberfri. Så härligt att se hans energiska framfart i lägenheten igen. Det finns inget värre än när ens barn mår dåligt. Usch.
Se upp i backen!!
21:25
Ettårskontroll & vaccinering
21:16
Bokläsning och presentöppning med både Veronica och Tony
23:54
Det finns fler!!
00:26
Så här blev hans ettårsdag
23:59
Världens finaste Milo fyller ETT ÅR idag!!
00:21
Ettåringen Milo
Vad han kan:
Krypa på alla fyra, väldigt snabbt
Kan ställa sig upp och gå mot möbler
Har börjat dansa och nynna till musik, speciellt om vi gör det, då härmar han oss
Sätta på TV:n med TV-dosan
Tända och släcka lampor med strömbrytaren (om man lyfter upp honom). Har en allmän fascination för lampor
Peka mot föremål
Gå ned från soffan med ”rumpan först”
Gå 1-2 steg med hjälp av oss
Förstå hur man öppnar och stänger dörrar med dörrhandtaget och vill att man ska lyfta upp honom så att han får försöka själv. Kan också öppna och stänga skåp och lådor
Göra sig illa ganska ofta då han våghalsigt kastar sig både fram, upp, ned och bak.
Kan säga ord som ”titta”, ”mamma”, ”pappa”, ”a e dä?” (=vad är det?) och förstår ganska många ord när vi pratar med honom
Hans personlighet och preferenser:
Charmig, busig, sprallig, väldigt energisk och aktiv, otålig, bestämd, har ett hett temperament.
Har ett otroligt charmigt leende och glimten i ögat.
Älskar att klättra på allt och alla
Älskar när man sjunger för honom
Hatar att byta blöja eller att bli på/avklädd om han inte känner för det
Frågar hela tiden ”a e dä?” (vad är det?) och vill att man ska berätta om och om igen vad det är han ser
Tycker om att bita i saker (ibland oss!), lipa med tungan och att göra ett väsande ljud med munnen
Tycker om att dra av sig sina strumpor i tid och otid (är ganska varm om fötterna)
Har börjat uppskatta att titta i böcker, och peka på bilder. Vill att man ska berätta vad det är han ser.
Mat:
Tycker inte längre om att bli matad utan vill hellre äta maten själv, antingen med händerna eller försöka äta med sked. Plockmat är därför populärast. Tycker fortfarande mycket om att kasta runt maten och gegga.
Gillar mest ris och pasta. Älskar att dricka vatten.
Är generellt ganska matglad på så sätt att han tycker om att prova nya smaker, men äter inte så jättestora portioner längre. Han åt mer när han var ett par månader yngre.
Så här ser en vanlig dag ut (obs! detta är högst ungefärliga tider):
05.30-06.30 vaknar och ligger och pratar med oss tills Markus går upp med Milo
06.30-07.00 morgontvätt och blöjbyte i badrummet, sen påklädnad
07.00-08.00 frukost bestående av gröt och fruktpuré
08.00-08.30 lek och bus
08.30-09.30 sovstund i sovrummet tillsammans med mig eller Markus ( eller alla tre) i vår säng
09.30-12.00 lek och bus med ett mellis runt 10.30 bestående av t ex en banan eller en macka
12.00-12.40 Lunch. Bestående av burkmat/hemlagad mat. Börjar bli väldigt trött och kinkig.
12.40-14.00 Sover eftermiddagstupplur i vagnen på promenad med Markus. Allt mellan 40 min och 1,5 timme. Då passar jag på att jobba ifred.
14.00 Efter att ha varit hemma en stund är det dags för mellis. Brukar bli en smörgås med t ex messmör eller leverpastej och lite mjölk till.
14.00-17.00 lek och bus. Vid detta pass brukar vi passa på att åka på besök/få besök eller åka till t ex Lekslottet eller liknande. För då är Milo pigg och glad.
17.00-17.40 Middag. Antingen burkmat eller den maten som vi äter. Det senare föredras av Milo.
17.40-18.00 sista dosen lek och bus. Är här ofta lite spattig och busig och tycker om när Markus vänder upp och ned på honom och kittlas.
18.00 Dags att göras i ordning för att sova. Vi har samma rutin varje kväll. Först kvällstvätt och blöjbyte i badrummet. Sen tar vi på honom pyjamas i sovrummet. Efter det får han borsta tänderna samtidigt som jag eller Markus läser saga. Efter ca 10 min sagoläsning blir han rejält trött och kinkig. Det är då dags för välling. Då får han flaskan och så släcker vi lampan. Sen ligger vi en stund bredvid honom och sjunger godnattsånger.
Ca 18.30-19.00 Efter ca 20-25 min godnattsång med välling till somnar han och då lyfter vi över honom i hans spjälsäng.
Under natten vaknar han allt mellan 1 och 6 gånger. Ibland somnar han om själv men ibland behöver han att vi kommer in och sjunger lite, eller ger honom mjölkersättning/välling.
Släktmys
14:59
Summering av 2009
01:01
Att summera 2009 är för mig helt omöjligt och ändå ska jag göra ett tafatt försök. Det här året har för mig varit som taget ur en film. En väldigt dramatisk film med en vacker början och ett och sorgligt slut. När jag sitter och tänker tillbaka på vad jag egentligen har gått igenom kan jag nästan inte förstå det själv. Inom loppet av 10 månader har två existentiella kriser inträffat i mitt liv. Ja, man säger tydligen så, existentiella kriser. Liv och död. Ett barn blir till, en mamma dör.
Den 10 januari, 2009, föddes min son, min älskade lilla Milo. Utan att vara religiös kan jag påstå att han kom till oss som en liten frälsare. I många år hade min familj levt med sjukdom, smärta och motgångar. Men äntligen hände något positivt. Framförallt för min mamma betydde han otroligt mycket. Och jag är så glad över att de fick 10 månader tillsammans. Den första tiden med Milo var stormig. Kolik är inte det roligaste att uppleva. Men tillslut fick vi bukt med det. Sedan dess har vardagen med Milo varit både upp och ned, men mest upp såklart. Att han är en krävande och temperamentsfull liten kille blev vi varse om direkt. Men ju mer han kan uttrycka sig och ju mer han klarar av ju lättare blir vår vardag. Och med all den kärlek han ger oss, alla sina underbara skratt och små bus, kan man inte göra annat än att älska att vara hans mamma. Jag älskar också att vara mamma, jag är så stolt över att jag skapat något så fint. Och jag älskar att älska honom, även om den enorma kärlek jag känner för honom också kan vara skrämmande. Jag var inte beredd på den här oron man känner som förälder. En oro som hos mig antagligen blivit extra stor eftersom jag fått uppleva att de man älskar också kan försvinna. Kalla mig nojig och överbeskyddande men har man varit med om en katastrof gör man allt för att undvika en ny. Och balanserar man liv och död på sina axlar varje dag, är det inte lätt att vara bekymmerslöst frigjord.
Den 15 oktober, 2009, dog min mamma. Som inte bara var min mamma utan också min allra bästa vän och största förebild. Hon dog alldeles för ung. Bara 50 år gammal. Jag kommer aldrig komma ifrån känslan av att livet är orättvist. Men jag försöker påminna mig om att 29 år med världens mest underbara människa är något jag ska vara tacksam över.
En annan stor händelse i mitt liv 2009 var att jag beslutade mig för att lämna mitt jobb som jag haft i 3 år. Jag byter nu ett högavlönat jobb som managementkonsult mot en oviss framtid som egen företagare. Men jag lever ut en livsdröm. Drömmen om att skapa och driva något eget.
År 2009 kom också en gammal vän tillbaka in i mitt liv igen och det är jag glad över. Får ta tillfället i akt att gratulera Lotta till sin lilla dotter Nike som kom på hennes egen födelsedag. Visst är det lustigt… av alla dagar på året så väljer hon sin mammas födelsedag ;)
Vad tror jag då om 2010?
Det kommer oundvikligen att bli ett sorgeår, även om jag hoppas och tror på en hel del ljuspunkter.
Milo fyller 1 år - och han kommer lära sig gå, han kommer att börja prata och han kommer att börja på förskola. Det är helt overkligt att det gått så snabbt.
Vi kommer att flytta - äntligen ett nytt större hem och en ny miljö att bekanta sig med. Känns spännande!
Jag fyller 30 år & Markus fyller 25 år- och som tur är har min åldersnoja helt försvunnit. För ett par år sedan var tanken på att fylla 30 år hisnande men med det senaste året något ofrivilligt snabba mognad försvann åldersnojan ner i sopkorgen. Jag välkomnar faktiskt åldrandet. Inte estetiskt kanske, men åtminstone emotionellt. Åldrandet och mognaden ger mig en trygghet i mig själv som jag upplever befriande.
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
