Milo blev jättedålig av vaccineringen, och på fredagskvällen låg han och feberyrade (nästan 40 graders feber) och hade frossa. Till slut bara grät han och då kände vi att han inte ska behöva ligga där själv. Så istället för På Spåret, Let's Dance och ett glas vin, fick vi tillbringa fredagskvällen och hela fredagsnatten med en kokhet och gråtandes Milo i sängen. Till råga på allt har han dragit på sig en rejäl förkylning också, så han kunde dessutom inte andas i näsan. Det var jättejobbigt att se honom så medtagen. Bara låg och grät och kunde inte sova fast han var så trött. Antagligen hade han väldigt ont i benen av sprutorna också. Så, hela fredagsnatten var vi vakna, och satt med honom i famnen.

Under hela lördagen var det likadant. Hög feber, jätteledsen och ont i benen. Han somnade till och med i min famn i soffan, och det har han inte gjort sen han var liten bebis. Då satt vi alltid så och gosade. Jag fick en flashback till hur det var i början. Mysigt men ändå lite konstigt eftersom han är så stor nu och inte har varken tid eller lust att somna i famnen. Febern höll i sig ända tills lördagskvällen när den äntligen började gå ned och han kunde få sova lite. Nu, idag söndag, har vi fått Milo tillbaka. Snorig visserligen, men feberfri. Så härligt att se hans energiska framfart i lägenheten igen. Det finns inget värre än när ens barn mår dåligt. Usch.