Jag och Markus har ibland lite svårt att förstå att Milo börjar bli stor nu och inte en liten bebis längre. Vi hänger helt enkelt inte med mitt i allt annat som flytt och företagsstart.

Ett exempel på det är att vi inte införskaffat skor till honom förrän nu. Han är 15 månader och helt ovan med skor, annat än tossor och mjuka skor han har när han sover i vagnen. Men han kan ju gå nu och snön har lagt sig så det är dags för att få skor så att man kan gå även utomhus. Dessutom börjar han ju snart på ett dagis med uteprofil. Därför har vi nu tagit tag i detta och införskattat skor till honom! Bra av oss!

Vi gick till en barnskoaffär som heter Vincent Shoe Store och köpte dels ett par allvädersstövlar i neopren och ett par promenadskor. Det visade sig att han hade extremt breda fötter och dessutom är de stora för sin ålder. Han kunde därför inte ha så många skor i butiken men till slut hittade vi ändå ett par jättesnygga gympadojor. De breda fötterna innebär att han inte kommer kunna ha så många skomodeller utan vi kommer antagligen få leta i butiker med just breda skor.

För ett par dagar sedan var det då dags att prova stövlarna (vi väntar fortfarande på leverans av gympadojorna). De var lite stora för att ha växtmån och i början gick det ganska klumpigt men orädd som han är sprang han snart runt med de där stövlarna så fort att jag fick hjärtsnörp ett par gånger. Vi var också ute och promenerade lite i bostadsområdet och det tyckte han var jättekul. Han ramlar en hel del och tycker inte om att man håller honom i handen. Han vill ju kuta runt i 180 knyck och förstår inte att han kommer göra sig illa. Jag blev i alla fall riktigt förvånad över hur bra det gick att gå med skor för första gången. Och dessutom stora och klumpiga stövlar.

Här kan ni se hans framfart på vår altan:

Efter en lång och extremt intensiv vecka med flyttkaos, sena nätter med målning av rum, packning och tapetsering är vi nu ÄNTLIGEN på plats!

Tack vare grym flytthjälp av pappa, Tony och Lasse gick det snabbt undan så igår vid kl 13 kunde vi pusta ut. Nu är det ju ett litet flyttkaos här i den nya lägenheten visserligen, men det är ett kaos jag kan leva med en liten tid. Nu är vi ju på plats! Man kan andas ut liksom. Både min webbutik är på plats (vilket jag återkommer till), och vi har ett nytt hem. Och för oss är det inte vilket hem som helst. Det är ett hem med en TVÄTTMASKIN, en DISKMASKIN, en altan, ett eget rum till Milo och ett utrymme för att ha kontorsutrymme på. Självklarheter för andra kanske, men inte för oss som har varit rätt trångbodda.

När killarna höll på att flytta grejer så tog jag och Milo en solig promenad längs Edsviken som ligger bara 5 min bort från vår lägenhet. Det är verkligen hur vackert som helst där. Det var massa folk där som motionerade runt sjön, som stod och matade änder, som åkte skridskor, satt och solade på parkbänkar och ett gäng som stod och grillade korv och drack ur termosar. Så mysigt! Jag satte mig ned på en parkbänk och njöt av solen med Milo sovandes i vagnen och kände mig bara så förunnad. Att vi kunde få det så här bra. Vi har ändå letat lägenhet i snart 2 år och började nästan tappa hoppet. Sen promenerade jag tillbaka, förbi en stor byggnad med simhall, gym och relaxavdelning. Där kommer jag hänga ofta. Ska bli skönt att sätta igång igen. Orkar man inte gymma kan man sitta i ångbastun eller poolen en stund. Det ligger precis bredvid vårt lägenhetsområde! När jag gått förbi där tillbaka upp till lägenheten ställde jag vagnen med en sovande Milo i på altanen och så fick han sova klart där. Själv kunde jag packa upp kartonger i vardagsrummet och hela tiden se honom genom altandörren. Allt kändes så perfekt. Så smidigt, så praktiskt i vardagen.

Milo älskar sitt rum också förresten. Jag ska ta en bild och visa sen. Färgerna går i alla fall i en ljusgrön, ljusturkos och en mysig gul ton. Han har sin säng där, en vit byrå och en vit hylla med plats för leksaker och böcker. Så har han det som han själv gillar allra bäst; en MYSHÖRNA. En madrass på golvet med massa kuddar och gosedjur på. Ovan den kommer det sitta ett jättestort grönt löv i konstgjort material från IKEA som fungerar som en sorts sänghimmel kan man säga. Som ökar mysfaktorn. Det första Milo gjorde när han såg rummet var att kasta sig i myshörna, gosa in sig i allting och bara le och skratta. Det var underbart att se och jag blev alldeles tårögd. Att få ge honom den lyckan känns så fint.

Första kvällen och natten märkte man var lite jobbig för Milo. Vi var ju inte ”hemma” och allt var nytt och konstigt. När han äntligen somnat sov han ett par timmar för att sedan vakna och vara orolig. Jag fick sitta bredvid hans säng men så fort jag försökte smyga ut så vaknade han och vill ha mig nära. Då bar jag in honom i vårt sovrum där vi nu har en bred och stor 1,80 säng. Så nu fick vi alla tre plats utan att trängas. Milo bara lade sig ned, tittade på mig och log och pussade mig som ”tack mamma”. Sen gosade han in sig och somnade. Jättemysigt.

Så vi har det himla bra här. Vi är fortfarande väldigt slitna och tröttna både jag och Markus. Vi går runt som två zombies och försöker packa upp lådor och ta hand om Milo som är väldigt uppstressad och jobbig pga att allt är så nytt. Men ge oss en vecka så tror jag vi är som nya personer igen. Jag känner redan hur vi börjat återhämta oss för bara att vara här i den här nya miljön som är typ 100 ggr bättre än förut känns så himla positivt!

Ja, som ni vet ska vi flytta på lördag till den nya lägenheten. Det känns väldigt skönt men stressigt. Av alla veckor på hela året så krockar flyttveckan med lanseringen av min webbshop. Jag var tvungen att skjuta upp lanseringen eftersom jag inte fick varor i tid. Samtidigt har jag också gått och blivit sjuk, och Milo har hemsk tandsprickning och är på djävulskt humör. Eller vad sägs som vredesutbrott var 5:e sekund över saker som att något ligger i vägen eller att han fysiskt slår mig och Markus? Man kan sammanfatta vår situation som JOBBIG. Sen att jag (och även till stor del Markus) har jobbat dygnet runt i 2 månader gör ju inte saken bättre. Jag känner mig sliten. Att jag behöver lugn och ro och VILA. Egentid. Tid för att sörja till exempel. Mitt i allt det här finns inget utrymme för det. Men jag tror och hoppas att när vi väl är på plats och kaoset successivt börjar lägga sig så kommer både jag och Markus att må bättre. Vila upp oss och få mer egentid.

Vill passa på att tacka Staffan som renoverat vår nya klädkammare så himla fint. Vilket toppenjobb! Och Lasse som hjälpte oss måla Milos rum. Och pappa,Tony och Veronica för all kommande flytthjälp. Vilken tur att man har lite support ibland.