29 november, 2010
Adventsmys!
21:33
I går var det ju 1:a advent och dags att julpynta och dricka glögg. Vi passade på att bjuda in till adventsfika och hade 2 sittningar under söndagseftermiddagen och åt pepparkakor, lussekatter och drack glögg utav bara den. Det var så mysigt! Milo var på toppenhumör och inte blev det sämre av att han fick uppleva lilla julafton eftersom han blev så bortskämd med fina presenter. Roligast av allt var trumpeten, haha. Tack, vi ser fram emot många härliga trumpettoner från Milo framöver ;)
Juldekorationerna fram!
Det blev lilla julafton för Milo
Keyan visar hur man spelar trumpet
Milo får nog öva ett tag till, hihi
Morfar vann definitivt pris för coolast outfit! Ryssland nästa!
Jag, Veronica och Milo och Noelia. Myyysigt
Andra sittningen. Nu blev Milo trött och vill helst varva ned till Nalle Puh på film.
När alla gått hem så var Milo helt slut men väldigt glad efter en riktigt härlig söndagseftermiddag.
Stort tack till alla för att ni kom och adventsfikade med oss!
Etiketter:
27 november, 2010
Pepparkaksbak
19:55
"Tjena hej! Jag och mamma ska baka pepparkakor till alla som kommer och hälsar på imorgon!"
"Jag har fått en liten kavel att kavla med. Men mammas är ju mycket större och roligare"
"Suck. Det här med att baka var jobbigt. Jag trycker väl en form så att mamma blir nöjd i alla fall"
"Nu går jag och sätter mig och läser en bok istället. Mamma får baka klart själv, hihi"
26 november, 2010
Hemligheten är en bra assistent
20:24
Som vanligt blir det lite glest mellan blogginläggen tyvärr. Det beror på att det har varit så ruskigt mycket att göra med jobbet. Vi har precis lanserat ett nytt nyhetsbrev och håller samtidigt på att bygga en webbportal vi ska lansera om ett par veckor. Hektiska tider men sååå kul! Jag älskar verkligen att driva eget och att bygga upp något från grunden. Det är värt alla sena nätter och den stressiga vardag det för med sig.
Vill ni förresten veta hur jag hinner driva två företag samtidigt? Hemligheten är att ha en riktigt bra assistent som kan hålla koll på deadlines och hjälpa till att ringa viktiga samtal. Avlastning helt enkelt. Jag har tränat upp Milo till att göra just detta och han börjar bli riktigt vass. Han kan både prata i telefon och pricka av min Att göra-lista samtidigt. Det bästa av allt är att han inte verkar vilja ha någon lön. Superbillig arbetskraft, kan inte bli bättre än så!
17 november, 2010
Appropå stolt
10:00
Ni som följer bloggen noga vet att jag för en tid sedan visade hur fint Milo kan gå bredvid och hålla vagnen när han är ute och går med sin dagisgrupp (se bilden nedan). Jag skrev också "tänk den dagen vi kan lyckas få Milo att gå så med oss". Det har faktiskt hänt och jag är inte lite stolt ska ni veta!
Jag visste ju att det var möjligt men trodde det skulle ta lång tid innan vi kunde lyckas här hemma. Det är ju annorlunda på dagis. Där följer de med gruppen och blir inspirerad så att säga. Med mamma och pappa kan man trotsa lite mer. Och våra tidigare försök har inte gått så bra.
Men så hände det. Jag bad honom hålla i vagnen lika fint som han gör på dagis och så bara tog han tag i vagnen och gick så fint bredvid mig hela vägen ned till bilen. Han gick till och med så en bit inne i köpcentrumet vi åkte till. Ungefär 5 meter. Men sen blev lockelserna för stora och han sprang runt som en dåre innan vi fick sätta en arg och gråtandes kille i vagnen, haha. Men det är ju en annan historia. Han var SÅ duktig som gick bredvid oss så länge. Man får börja i liten skala och bygga på. Vi är dunderstolta över vår stora kille!
Ute och går med dagis - och håller fint i vagnen
Ute och går med mamma och pappa, 1,5 mån senare - och håller också fint i vagnen!
16 november, 2010
Första kisset i pottan!
12:00
Gud, det här är så oväntat och roligt så jag vet inte vad. Vi har en tid haft en potta ståendes framme som han fått sitta på bara för att det är kul. Mest för att vänja sig vid den. Vi har också förklarat att den kan man kissa och bajsa på och brukar säga "kiss kiss" när han sitter på den. Men mer potträning än så har vi verkligen inte haft. Det kommer ju sen har jag tänkt. Skönt att inte behöva ta tag i ännu liksom.
Men så igår, när han duschat och sprang runt naken så kom det lite kiss på köksgolvet. Jag säger "oj då, kom det lite kiss" och börjar torka. Då springer han iväg till pottan och sätter sig på den. Sitter säkert 3 sekunder, reser sig upp och säger "kiss". Sen tittar vi i pottan tillsammans och mycket riktigt, där var lite kiss! Snacka om att han fick beröm!
Åh, haha. Den som inte har barn tycker nog att en sån här typ av stolthet låter helt galen, men jag lovar, man blir stolt. Duktiga lilla killen. Framför allt, STORA lilla killen!
Jag som tänkt skjuta upp det här med potträning minst ett halvår framåt, får nog tänka om. Har han redan gjort kopplingen och tycker det är kul är det ju lika bra att fortsätta prata om pottan.
15 november, 2010
Utvecklingskliv!
21:06
Oj, det här dåliga humöret måste i alla fall delvis ha berott på en utvecklingsfas, för de senaste dagarna har inte bara humöret förbättras utan det känns som han lärt sig så himla mycket mer.
Det vi främst märker av är hur mycket han har börjat prata nu. För någon vecka sedan kunde han bara använda 3 ord åt gången, alltså t ex "mamma läsa bok". Nu har han kommit upp i 6-7 ord som max och pratar alltså i meningar! Inte hela tiden men då och då. Man får bita sig i tungan för att inte svara för fort eftersom man vet vad han ska säga, utan låta honom i lugn och ro få tala klart. Det är sååå gulligt, hihi. När han kollar på film, tex Teletubbies eller Findus & Pettsson så härmar han också vad karaktärerna säger. Han verkligen lyssnar och upprepar högt vissa ord eller meningar han tycker är särskilt lustiga eller intressanta.
En annan sak han har lärt sig är att räkna. Ända till 5! Vi har övat ganska länge med honom på så vis att vi har pekat på saker och räknat tillsammans. Sen utvecklat det till att fråga "hur många bollar har du här Milo?". Först kunde han räkna till 2, sen till 3 och nu till 5.
Sen har han blivit intresserad av böcker igen. Han har alltid gillat böcker men haft som en liten paus i bokläsandet. Andra saker har varit mer intressanta. Men nu ska det läsas hela tiden. Han springer och hämtar böcker och säger "mamma läsa bok soffa milo" hihi. Så kryper vi upp i soffan och läser... Tidigare var det Alfons firar kalas men just nu är han besatt av Nalle Puh. Vi får läsa OM och OM igen, hihi. Han tycker den är lika fascinerande varje gång och kan namnet på alla härliga karaktärer i Sjumilaskogen.
Bygga tågbana och köra runt med tåget på är också något som är nytt och himla kul. Det är en riktig utmaning i precision att få tåget att hålla sig på spåret i svängar och backar. För att inte tala om att sätta ihop rälsen.
Det är faktiskt min och Tony's gamla tågbana som han leker med. Känns så himla kul att återanvända leksaker man själv lekte med som barn. Vissa kvalitetsleksaker, speciellt i trä, håller ju många år. Jag har också gett Milo ett par dockor samt en barbiedocka jag lekte med som liten. Och när jag tänker efter... Nalle Puh-boken är ju också en bok som jag hade som ung! I boken har jag till och med kladdat mitt namn med spretiga bokstäver. Hihi, så kul när man har en egen historia bakom leksakerna!
Milo är tillbaka!
20:37
Ja! Sedan ett par dagar är äntligen vår härliga glada kille tillbaka. Vilken skillnad på humör! Nu får vi leenden och skratt och glimten i ögat. Inte den ständiga buttra, gråtande eller skrikande killen. Och ändå är han fortfarande förkyld och med en jobbig hosta. Skillnaden är bara att humöret vänt. Känns såå bra!
Vi har gått och väntat och väntat på ett bra tillfälle att klippa honom eftersom hans hår växer som ogräs och nu börjat hänga i ansiktet. Men med tanke på de senaste veckornas humör har det inte ens varit tänkbart. Men direkt nu när humöret vände åkte förklädet på, filmen in i DVD:n och så plockade jag fram saxen. Inte poppis men han stod ut!
Även om Milo är på ett godare humör är han full av TROTS. Det märks så tydligt att han vill testa oss hela tiden och han kastar sig ibland på golvet om han inte får som han vill. Här är ett par exempel på denna typ av trots eller vad man nu ska kalla det:
- han blev jättearg och skrek för att han inte fick trycka ut tandkräm ur tandkrämstuben
- han blev ursinnig när han inte fick sitta på stolen där jag satt och försökte putta och dra mig ur stolen
- han insisterade på att ge mig en bit av hans smörgås "mamma äta!". När jag väl tog den och började tugga på den skrek han rätt ut och försökte ta tillbaka smörgåsen. Till slut åt han vidare på sin smörgås för att sen upprepa samma procedur igen "mamma äta!" och så skrik när jag gjorde det.
13 november, 2010
Milo hjärtar Barbastark
12:00
Milo har många fina vänner på dagis, men ingen slår hans Barbastark. Inte bara är han enormt kramgo och finns alltid nära till hands. Han är också himla rolig att leka med! Han protesterar till exempel inte alls när Milo vill köra runt honom i racerfart på Milos bil. Han bara sitter där och ler... och trillar av ibland ;)
Varje natt sover också Barbastark tryggt bredvid Milo och vakar lite extra över honom. Milo och Barbastark - vilken härlig vänskap!
12 november, 2010
Besök av Robert & Hedda
13:30
För två veckor sedan var underbara Robert & Hedda här och hälsade på. Jag har ju inte hunnit uppdatera bloggen så bra senaste tiden, men bättre sent än aldrig.
De kom upp på fredagen (dagen innan jag fyllde 30 år) och sov kvar. Vi lekte med Milo och åt middag och tårta, snackade och kollade på kort. Det är alltid lika mysigt att ha dem här. Det märks inte minst på Milo som är så himla bekväm i deras sällskap. Även fast vi inte ses så ofta sitter han gärna och myser bredvid, leker och busar med dem.
Vi fick en sån himla fin presentkorg i födelsedagspresent från Robert & Hedda; den var fylld med en massa höstgott som glögg, lyxig choklad, kanelstång och fint te. Tusen tack igen för denna omsorgsfulla present! Chokladen rök nästan direkt - ack så gott!
11 november, 2010
Första lego-bygget
13:16
Vet ni, vi har lyckats fånga Milos allra första riktiga lego-bygge på kort. Kanske inte intressant för er men för oss som föräldrar är det jättekul :) Han gillar att bygga torn i alla möjliga varianter. Ramlar det tar det hus i helvete, men ibland är han riktigt tålmodig och börjar om igen. Himla kul att han gillar lego-bygge i alla fall. Det sker inte jätteofta men ibland så blir det alldeles tyst i lägenheten, sådär så man undrar om han har nåt hyss på gång. Så sitter han där på golvet och bygger med full koncentration i flera minuter. Ser ni vad stolt han är när vi tar kort och berömmer hans torn, hihi.
10 november, 2010
Ingen öroninflammation
22:37
Nej, det var ingen öroninflammation. Så han är inte sjuk, i alla fall inte mer än att han hostar och är lite täppt. Klart det kan påverka men lutar åt att det är en kombination av flera anledningar. De senaste 2 dagarna har hans humör blivit lite bättre. Det är fortfarande rätt uselt, men inte fullt så uselt. Anar vi en ljusglimt i mörkret? Hoppas det!
Igår satt han i mitt knä en liten stund, det går framåt!
09 november, 2010
Grattis världens bästa morbror!
23:34
Idag fyllde en väldigt speciell person år, nämligen Tony! Min bror och Milos morbror. Världens bästa morbror.
En riktigt bra morbror växer inte på träd. En riktigt bra morbror finns där och bryr sig om och älskar alldeles ovillkorligt. Tänker på, kommer ihåg och prioriterar. Tony, du är världens bästa morbror och du vet att Milo är alldeles galen i dig. Lyckliga han som har dig som morbror.
Du är också världens bästa bror och jag är så glad för att du finns. Vissa människor lyfter upp en och ger en energi och sådan är du för mig. Du inspirerar mig med ditt synsätt på livet och din underbara humor. Vi kan prata om allt och vi finns alltid där för varandra. Love you! Bamsekram från oss till dig idag!
07 november, 2010
Jobbigt läge
16:05
Usch, vi har haft ett par jättejobbia veckor som verkar fortsätta i jobbighetens tecken. Därav mitt dåliga bloggande. Det började med att Milo blev sjuk förra veckan, hade feber i flera dagar, hostade och snorade. Sov dåligt och var hemma från dagis. De senaste dagarna har han varit feberfri men verkar inte må bra ändå. När han varit på dagis i tors/fre hade han gråtit och varit trött och inte ens velat gå på promenad. Vilket "inte alls är likt Milo" sa förskollärarna.
Här hemma har han varit på otroligt hemskt humör. Det går knappt att vara nära honom, han blir arg och får raseriutbrott för precis ingenting, och går runt och gnäller och gråter. Ibland kastar han sig runt på golvet och slår i huvudet om och om igen samtidigt som han skriker och är okontaktbar. Det är riktigt läskigt och det är jättesvårt att veta hur man ska hantera. Vi försöker med precis allt; kramas, leka, busa, läsa sagor och sjunga. Men INGENTING är bra.
Hela tiden försöker vi parera alla hans utbrott och försöker få honom på bra humör. Man blir helt dränerad på energi. Samtidigt som vi börjar undra vad som är fel. Har han ont? Är det tänderna? Är det öroninflammation? Växtvärk? Allmän trots? Har han fått för lite uppmärksamhet? Utvecklingsfas? Eller en kombination av flera saker? Ja, tankarna går fram och tillbaka nu när inte situationen verkar gå över.
Ikväll kl 19.40 ska vi gå till läkaren med honom, bara för att kolla ifall att det skulle vara öroninflammation. Så kan vi åtminstone kanske räkna bort det på listan.
Suck.. det som är så frustrerande med sådant här är att man inte kan hjälpa honom när man inte vet vad som är fel. Kan inte fixa det som besvärar honom eller gör ont.
Den här ledsna lilla killen är vad vi ser mest av just nu. Tänk er det här hela dagarna varvat med raseriutbrott (klipp på det vågar jag inte ens visa):
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
