07 november, 2010
Jobbigt läge
16:05
Usch, vi har haft ett par jättejobbia veckor som verkar fortsätta i jobbighetens tecken. Därav mitt dåliga bloggande. Det började med att Milo blev sjuk förra veckan, hade feber i flera dagar, hostade och snorade. Sov dåligt och var hemma från dagis. De senaste dagarna har han varit feberfri men verkar inte må bra ändå. När han varit på dagis i tors/fre hade han gråtit och varit trött och inte ens velat gå på promenad. Vilket "inte alls är likt Milo" sa förskollärarna.
Här hemma har han varit på otroligt hemskt humör. Det går knappt att vara nära honom, han blir arg och får raseriutbrott för precis ingenting, och går runt och gnäller och gråter. Ibland kastar han sig runt på golvet och slår i huvudet om och om igen samtidigt som han skriker och är okontaktbar. Det är riktigt läskigt och det är jättesvårt att veta hur man ska hantera. Vi försöker med precis allt; kramas, leka, busa, läsa sagor och sjunga. Men INGENTING är bra.
Hela tiden försöker vi parera alla hans utbrott och försöker få honom på bra humör. Man blir helt dränerad på energi. Samtidigt som vi börjar undra vad som är fel. Har han ont? Är det tänderna? Är det öroninflammation? Växtvärk? Allmän trots? Har han fått för lite uppmärksamhet? Utvecklingsfas? Eller en kombination av flera saker? Ja, tankarna går fram och tillbaka nu när inte situationen verkar gå över.
Ikväll kl 19.40 ska vi gå till läkaren med honom, bara för att kolla ifall att det skulle vara öroninflammation. Så kan vi åtminstone kanske räkna bort det på listan.
Suck.. det som är så frustrerande med sådant här är att man inte kan hjälpa honom när man inte vet vad som är fel. Kan inte fixa det som besvärar honom eller gör ont.
Den här ledsna lilla killen är vad vi ser mest av just nu. Tänk er det här hela dagarna varvat med raseriutbrott (klipp på det vågar jag inte ens visa):
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
1 kommentarer:
Liten då :-( Enligt dina beskrivningar så låter det onekligen som tidig trots. Precis sådär betedde sig Amanda då hon blev tre.. vi hade aldrig varit med om något liknande, vår lugna snälla tjej som blev helt rabiat och bara skrek och fick utbrott som inte gick att tygla. Att lyckas undvika utbrotten var sjukt svårt och så gott som omöjligt.
Hoppas det går bra hos läkaren! Kramar i massor till hela familjen <3
Skicka en kommentar