27 april, 2010
Svårt få ihop tiden
21:43
Det blir inte så ofta jag hinner uppdatera den här bloggen längre. Det var lättare när man var föräldraledig och inte hade ett företag att sköta. Nu är tiden knapp och jag hinner ofta inte sitta vid datorn och göra annat än jobba. Företaget går sådär. Det kräver väldigt mycket marknadsföring för att få in kunder och marknadsföring tar tid.. men jag kämpar på. Himla kul är det i alla fall. Har fått mycket positiv feedback från kunder som är nöjda med snabb och trevlig service och fina produkter.
Med Milo är det i alla fall bra. Han är fortfarande lite förkyld (snacka om segdragen förkylning) men är mest snorig bara. I måndags gjorde vi ett så kallat pricktest (allergitest) på honom och där kunde läkaren inte se att han var allergisk. Det är positivt! Han har helt enkelt bara mycket eksem och känslig hud. Som sin pappa. Vi har nu fått rådet att bada honom varje dag och sedan smörja in med krämer när hans hud fortfarande är blöt. Vi tycker redan att det börjat hjälpa!
Milo tänker ta över familjeföretaget i framtiden.
Etiketter:
20 april, 2010
Senaste nytt
20:21
Vi har bestämt oss att göra ett nytt försök med inskolningen om 1 månad istället. Milo är fortfarande sjuk. Förskyld och ont i halsen. Är supergnällig och gråter och skriker om vartannat. Då vi har möjlighet att vänta ett par veckor gör vi det. Sedan ska den ordinarie personalen vara tillbak a också, och det känns bra.
I övrigt så har Milo haft sönder min telefon. Nu måste jag lämna in den på lagning och leende hosta upp en tusenlapp för att få den fixad. Känns sådär.
Imorrn ska vi till läkaren med Milo för att få en tid för allergitest. Han har ju alltid haft eksem och utslag men det har blivit riktigt mycket nu. Fotlederna, armarna, magen, nacken och rumpan. Stora kliande eksem som har blivit blodiga för att han kliar. Äckligt, jag vet. Tycker så synd om honom. Både sjuk och kliande eksem. Livet är inte lätt.
Kan berätta också att Milos favorihobby just nu är att stoppa in diverse föremål i tvättmaskinen, stänga dörren, ta ut dem, lägga in nya föremål, stänga dörren, ta ut dem, etc etc. I all evighet. Öppna och stänga. Ta in och ut. Repetition är tydligen det roligaste av allt just nu.
15 april, 2010
Grattis pappa!
20:33
Till husköpet! Nu kommer pappa att sälja huset familjen bott i de senaste 20 åren. Det är dags för ett mindre hus som passar bättre. Det här lilla huset hittade pappa på Hejaregatan i Enköping och det är alldeles perfekt! Jättemysigt med en lagom stor tomt, och ett jättebra läge. Även om det ligger andra hus runt omkring är det insynsskyddat till viss del. På baksidan av huset finns också ett litet gästhus. Jag kan redan se framför mig hur Milo kommer springa runt på baksidan av huset och leka i sommar. Inflyttning slutet av juli.
Inskolning dag 3+4
10:48
Igår hade vi inskolning dag 3. Den gick sådär. Milo var rätt kinkig och trött och nu med facit i hand vet jag varför. Han blev jättedålig igår kväll. Fick 40 graders feber och bara skakade. Har haft diarré i 2 dagar också. Allt han äter kommer ut direkt. Så inskolningen idag fick vi såklart ställa in.
Men jag kan inte låta bli att tycka det var skönt. Idag var det tänkt att jag skulle lämna honom ensam på dagiset och det kändes inte bra. Inte olustigt därför att jag inte VILL lämna honom eller får separationsångest eller är hönsmamma. Det kändes inte bra därför att jag inte kände att han var redo och jag kände mig inte heller trygg med att förskollärarna kände Milo tillräckligt väl. Den ena utav lärarna var t ex inte ens där igår, så det var en vikarie med. Igår hade jag trott att förskollärarna skulle interagerat lite mer med Milo, även om jag var där. Att de t ex skulle lära känna honom lite bättre. Kanske vara med när jag bytte blöja på honom, se hur han är. Men det var jag som var med honom hela tiden och gjorde allt. Han fick flera utbrott, låg och skrek på golvet. Som han gör när han är trött och överstimulerad och inte orkar övergångar från en aktivitet till en annan. Han är inte helt lätt att tacklas med då. I en sån situation hade jag önskat att personalen visade större intresse för varför och hur det blir som det blir. Tanken är ju att jag ska lämna honom själv där från och med nu. Men det känns inte som att de känner honom. De sitter ju och håller på med de andra barnen. Ja, jag vill inte gå in för mycket på varför det inte känns bra. Men det är en kombination av att jag inte känner att de har en tillräckligt nära relation med Milo och att Milo har större behov än de äldre barnen. Men själva dagiset i övrigt känns i alla fall jättebra. Jag tror att det kommer bli superbra bara de får lära känna Milo bättre och att jag och Markus känner oss trygga i att lämna honom där.
Nu kommer vi att göra så här: eftersom Milo är sjuk idag blir det ju inte dagis förrän nästa vecka. Vi kommer prata med personalen, berätta hur vi känner och föreslå att vi är med och fortsätter skola in nästa vecka. Då kommer Markus att ta 2 dagar där tillsammans med Milo. Skulle vi efter det känna att det känns bättre provar vi låta Milo vara där själv. Om inte kör jag 2 dagar till etc. Tills vi känner att Milo är redo att lämnas själv där med de stora barnen.
Så, nu ska vi försöka kurera Milo stackarn. Antingen har han blivit smittad av barnen på dagis, det var flera som var snoriga och hängiga. Eller så har han blivit dålig av att han fick i sig sand från sandlådan igår. Febern har som tur är gått ned lite idag. Inatt låg han mellan oss i sängen het som en liten kamin och grät och skakade. Jag kommer aldrig att vänja mig vid den jobbiga känslan. Ska jag vara helt ärlig med er så känner jag varje gång Milo blir sådär sjuk en rädsla för att han ska dö. Att han ska dö, precis som mamma dog, ifrån mig. Jag känner mig så maktlös när han ligger i min famn och mår så dåligt och jag inte kan göra något. Precis som jag kände med mamma. Såg henne må så dåligt och kunde inte göra något. Ja, nu delade jag med mig lite av mina mörka tankar. Men så är det, det går lite upp och ned. Och den här veckan har varit mentalt jobbig. Jag var så positiv inför dagisinskolningen och det blev lite av en besvikelse. Nu får vi ta nya tag nästa vecka.
Här är en par bilder på Milo från gårdagens inskolning.
13 april, 2010
Inskolning dag 2
16:59
Idag kom jag och Milo till förskolan kl 8.50 och gick hem efter lunch kl 12.00.
Det var överlag en helt OK dag, men den bjöd på lite mer utmaningar vad gäller Milos humör.
Kl 9.00 hade vi en samling när alla satt på golvet i en ring, vid en liten klisterlapp på golvet med barnets namn. Milo har ett litet äpple på sin lapp :) Milo ville i alla fall inte sitta still som de andra barnen gjorde utan sprang runt och pillade på saker. Försökte locka honom men det hjälpte inte. Det var dock ok att han sprang runt vilket var skönt. Så sjöng vi några sånger och så skickades ett litet maraccasägg runt och man sjöng om varje barn. Sen tog fröken fram en låda med leksaker i som varje barn, en i taget, fick öppna och välja ut en leksak som vi sedan sjöng om. Men det här med att låta andra barn ta leksak och inte få ta själv var inte så populärt hos Milo. Då blev han ledsen och grät.
När samlingen var över så lekte vi inomhus ett tag. Sen bestämde fröknarna att vi skulle gå ut eftersom det var så fint väder. Det tog dock låååång tid innan fröknarna hunnit klä på alla barnen och under den tiden som Milo fick vänta på att få gå ut hann han bli irriterad och jag kände att åååh kan vi inte bara gå ut nu. Blev dock imponerad över hur lugna och duktiga de andra barnen var som, när de blivit påklädda satt ned och väntade på att alla skulle bli klara. Så gick vi tillslut ut och lekte och det tyckte Milo var så kul. Han älskar att vara utomhus, men det är ju lite nyhetens behag också. Vi lekte lite i sanden (han åt såklart av den) och gick runt och kollade på alla barnen.
Det märktes rätt väl att Milo var mycket yngre än de andra barnen när vi var ute och lekte. På utegården var det alla barnen på förskolan så det var från minsta avdelningen ända till de stora som är 5 år. Barnen sprang runt, cyklade på cyklar, åkte på bilar och åkte upp och ned i ruschkanan. Milo kan ju springa runt men om han ramlar kan han inte resa sig upp när han har klumpiga stövlar och stor overall på sig. Så han får sitta där stackarn tills jag (och sen förhoppningsvis förskolepersonalen) kommer och ställer honom upp.
Han sprang fram till några barn och sökte kontakt men de flesta kollade konstigt på honom och sprang iväg. Då tyckte jag lite synd om honom även om han inte verkade ta så illa vid sig.
När klockan närmade sig 11 började Milo bli riktigt trött. Det märktes att det tog enormt på krafterna att springa runt utomhus med stövlar bland massa stora barn. Han blev jättetrött och lade sig ned på marken och gnydde. Jag fick bära runt på honom och när vi äntligen skulle gå in i gen var han supergnällig. Han ville inte gå in och började skrika och gråta och sprattla. Kändes inte så jättekul att behöva med våld bära in honom från utegården. Då sa även den ena förskolläraren att "ja, du har rätt i att han har lite temperament". "Mmm" svarade jag med ett snett leende. Tänkte att "du skulle bara veta vad ni ger er in i" haha.
Efter 10 minuters skrik och gråt och klös i mitt ansikte var vi äntligen inomhus och hade klätt av oss utekläderna. Då var det dags för lunch. Men samma här. Det tog sån tiiiid. Och tålamod har han inte. Det började så bra för han satte sig så fint vid bordet och började låtsas äta med skeden. Men maten kom aldrig. Då började han banka med skeden mot porslinstallriken och då var jag tvungen att låta honom leka lite istället. Stackarn var så trött och hungrig.
11.45 kom så äntligen maten (för övrigt lagad av förskolans egen kock - lyxigt!). Korvgryta. Milo var jätteduktig och åt lugnt och stilla. Då fick jag känna mig lite stolt för första gången under dagen. När vi hade ätit klart var det dags för de andra barnen att vila och vi skulle gå hem. Vilket så klart skapade protester. Egentligen handlar det inte så mycket om vad man ska göra utan det är övergångarna mellan aktiviteter som är jobbiga för barnen har jag fått veta.
Han grät och skrek och ville inte bli påklädd. Till slut kom jag i alla fall iväg och det var så skönt att komma hem innanför dörren.
Väl hemma, kl 12.00 forsatte han skrika och gråta. Han var så, så trött stackarn. Det tar på krafterna att lära känna en ny miljö och massa nya människor. Till slut fick vi honom att somna i vagnen på altanen och han sov till 14. Skönt!
Tankarna efter den andra inskolningsdagen är blandade. Förskolepersonalen sa att de tror inskolningen kommer gå snabbt och bra för Milo. Men jag kan känna att han är i yngsta laget. Eller rättare sagt, att det är trist att de andra barnen är så mycket större. Hade känts bra om det fanns åtminstone en till småtting. Jag fick känslan ibland av att de inte var vana med så små barn på avdelningen. Det märks på många sätt att de andra barnen är större. Jag oroar mig lite för att personalen inte kommer ge honom den uppmärksamhet han behöver. Han kan inte det som de andra kan, och har inte samma tålamod. Dessutom är han enormt nyfiken och ganska så busig. Ett exempel: ena förskolläraren ställde fram ost och en osthyvel på vårt matbord, ca 2 dm från Milo. Såklart att han tar tag i osthyveln direkt. Och den är ju sylvass. Jag hann precis ta bort hans hand från den. Oj då, sa hon. Fick han tag i den? Han får tag i allt tänkte jag. Förstår de inte det? Det är den typ av uppmärksamhet jag vill att någon som tar hand om Milo ska ha. Som kan ha det där vakande och förutsägbara seendet. Som kan se till att han är säker och inte skadar sig.
Så det är min största oro just nu. Att han ska skada sig på förskolan. Ramla, t ex utomhus där det finns branta backar, en stor ruschkana och stenar mm. Eller inomhus genom att sticka in fingrarna i dörrspringan (han gör det hela tiden och är alltid nära att klämmas) eller få tag i t ex en kniv eller osthyvel. Kanske är jag en hönsmamma. Men det skiter jag i. Jag tycker det är självklart att jag är det. Jag är ju hans mamma. Jag älskar ju honom över allt annat.
Imorgon blir sista dagen jag är med Milo på förskolan. På torsdagen är det tänkt att jag ska lämna honom själv. Gulp...
12 april, 2010
Inskolning dag 1
20:01
Idag var Milos första dag på förskolan! Spännande va! Som tur var så var dagen inte så lång. Vi kom dit kl 9.30 och gick hem kl 11.00, innan de skulle äta lunch.
När vi kom in i dörren kändes det lite konstigt. Alla barnen och de två fröknarna satt framför oss och bara liksom stirrade, länge. "Heeej Milo" och så satt de där och tittade en låång stund. Jag tyckte lite synd om Milo att bli så utstirrad. Inte direkt pedagogiskt tycker jag. Men han fann sig trots detta ganska snabbt och blev nyfiken på både barnen och allt i rummet. Efter en liten stund så sprang han runt där i rummet som att han var en i gänget. Jag och Markus blev snabbt förskolepersonal-stand in. Vi hann under denna tid avverka en sagobok var, leka med, och trösta flera andra barn. De sökte sig till oss och ville sitta i knät, leka och läsa bok. Vi hann knappt vara med Milo, haha. Det hade jag inte räknat med.
När jag satt och läste en saga på order utav en annan liten flicka ville Milo också få lite gos av mamma och försökte komma fram till mig. Men den lilla flickan blev då sur och ville ha mig för sig själv och blockerade Milo. När han gjorde ett nytt försök att komma fram så puttade hon bort honom. Han blev ledsen och det gjorde ont i mamma-hjärtat. Som tur var sa en förskollärare till henne att Milo måste få komma till sin mamma. Så kunde han komma fram och kramas lite. Viktigt det där med att få komma och kramas lite då och då. De behöver tanka trygghet som de säger. Springa iväg och leka och sen komma och tanka lite trygghet. Sen iväg igen. Då orkar de med allt det nya och läskiga.
Samma flicka som puttade bort Milo försökte Milo faktiskt pussa vid flera tillfällen. Han är så gullig och kärvänlig mot andra barn. Det känns riktigt bra. Men hon var lite rädd för Milo och vände bort huvudet, haha.
Med tanke på att både jag och Markus fick vara lite till hands för även de andra barnen (pga att barnen själva ville det) så blev vi ganska slut bägge två. När klockan äntligen slog 11, kändes det skamset nog som en befrielse att äntligen få gå hem. Nu undrar jag hur jag ska orka helt själv imorgon och då ända från 8.50 till 12.00 och inklusive lunch. Puuuh. Jag skulle aldrig orka jobba som förskollärare. All heder åt dem, för jag pallar inte.
Milo är för övrigt yngsta barnet på avdelningen, och ja, hela förskolan. Han är ju 15 månader och de andra barnen på avdelningen är drygt 2 år. Det märktes dock inte så mycket, och framför allt inte när man tittar på barnen. Milo är längre än de flesta och kan stå på sig.
Både jag och Markus känner oss i alla fall lugna och trygga med inskolningen än så länge. Det enda jag störde mig på var att de inte hade petskydd i kontakterna (hallå, det är ändå ett dagis och då borde det ju vara barnsäkert, eller hur?!). Men lärarna var lugna, och fina med barnen. Med tanke på att Milo kommer gå så korta dagar nu till en början så tror jag att det kommer att gå jättebra.
Återkommer med en ny rapport om morgondagen!
11 april, 2010
Inskolning på dagis!
19:42
Imorgon börjar en ny era, en ny tid i Milos liv. Fram till nu har det bara varit jag och Markus som tagit hand om honom. Men i morgon måste vi alltså successivt börja lämna över ansvaret på förskolepersonalen på vår förskola. Läskigt men ändå spännande.
Inskolningen kommer gå till så här:
- måndag: jag och Markus är med. Dagen börjar 9.30 och slutar 11.00
- tisdag: bara jag är med. Dagen börjar 8.50 och slutar efter lunch kl 12.00
- ondag: bara jag är med. Dagen börjar 8.50 och slutar efter lunch kl 12.00
- torsdag: Milos första dag själv. Dagen börjar 8.50 och slutar efter lunch kl 12.00 då jag kommer och hämtar honom.
Vårt upplägg är alltså så att Milo bara går på förskolan 12 timmar/vecka, mån-tors.
Markus kommer att vara fortsatt föräldraledig, men bara 50 %, och jobba resterande 50 %.
Han kommer att lämna på förskolan 3/4 dagar, och jag en.
Jag kommer att hämta Milo på förskolan alla 4 dagar. När jag hämtar honom kl 12.00 kommer han få sova hemma i vagnen. När han vaknar runt kl 14.00 så är jag med honom tills Markus kommer hem runt 16-tiden. Så får jag försöka jobba in lite arbetstid på kvällen. Men jag hinner ju jobba ett par timmar på förmiddagen också, och ev lite grann när han sover. Fredagar är Markus ledig på, och då tar han hand om Milo på förmiddagen medan jag jobbar och så umgås vi allihopa på eftermiddagen.
Det känns i alla fall som att vi har lyckats få ihop ett ganska bra pussel. Milo slipper gå på förskolan så många timmar nu till en början (under vår/sommar) och både jag och Markus hinner jobba i alla fall halvtid båda två. Till hösten sen så kommer Milo få gå upp i timmar och vara på förskolan till ca 15-tiden då jag tar över.
10 april, 2010
Helena & Rasmus på besök!
23:01
I fredags hade jag och Milo en underbart härlig dag! Helena och hennes son Rasmus som är bara 1 månad äldre än Milo kom och hälsade på oss från Strängnäs. Jag och Helena har haft kontakt ända sedan vi träffades på gravidvattengympa när Rasmus och Milo låg i magen, så vi har liksom följt varandra hela vägen. Men nu var det så länge sedan vi sågs, så det var extra roligt!
Milo och Rasmus. Vad söta de är tillsammans. Det är någonting med de där två. De trivs i varandras sällskap. Är så avslappnade tillsammans. Milo visade Rasmus bollhavet, där de hade riktigt kul. Sedan sprang de små busfröna tillsammans in i sovrummet där musiken var på och dansade lite för sig själva. Så, så söta när de står där och gungar på sina rumpor. Så sprang de runt i lägenheten och hittade på diverse små upptåg, ibland tillsammans och ibland var för sig.
Jag märkte verkligen hur mycket Milo trivdes med deras sällskap också. Helt plötsligt kastade han sig in i Helenas famn och hon fick både en kram och en puss. Ett riktigt Kodak-moment som jag såklart inte hann få med helt på bild. Och sen gjorde han det igen lite senare. Sen var det Rasmus som fick lite kärlek. När Rasmus såg lite trött ut försökte Milo krama honom, men Rasmus var nog lite skeptisk till hans invit, haha.
Helena och Ramus, tack för en härlig dag! Snart ses vi i ert nybyggda hus. Spännande!
Bollhavet är kul!
Kram på dig Helena!
Rasmus tyckte bollarna var bitvänliga och bra
Rasmus är du trött eller kanske lite ledsen? Kom så får du en kram!
08 april, 2010
Milo lagar katt
22:54
Milo har fått ett leksakskök eftersom han gillar det här med att vispa och laga mat så mycket. Perfekt för honom att leka med när vi själva lagar mat. Då kan han stå bredvid vid sin egna lilla spis och dona. Men jag blev lite orolig när jag såg vad han tillagade. Katt! Det känns ju inte riktigt okej.
Här är ett klipp på kocken Milo in action:
07 april, 2010
Påskhelgen
00:20
Nu har Milos andra påsk här i livet avklarats och det har varit en jättehärlig påskhelg om än energisk. Vi har hunnit med inte mindre än 3 st olika familjeträffar!
I fredags åkte vi till Västerås för att träffa Milos farfar Lasse och faster Amie. Vi åt en (som vanligt när vi är där) superb middag, lekte med Milo och spelade spel på kvällen. Vi sov kvar och dagen efter hann vi med ett stopp till i Västerås då vi lunchade med Amie och Milos farmor Birgitta. Lunchen blev en riktigt kladdig historia men vad gör väl det när man har roligt?
Birgitta gav oss en så himla bra och kreativ påskpresent – en stor kartong (jättefint dekorerad med roliga tidningsklipp) med en massa ”bra att ha-grejer” och annat smått och gott. Supergulligt!
Hos både Lasse och Birgitta lekte Milo den för tillfället livsviktiga leken ”torka munnen på alla”. Den går ut på att Milo, beväpnad med en servett eller annat torkvänligt material, på ett högst bestämt och målmedvetet sätt ska torka alla närvarande om munnen. En i taget… om och om igen. På bilden nedan kan man se hur Lasse snällt lyder. Vad gör man inte för sitt barnbarn? :)
I söndags fick vi ett köksbord och utemöbler levererat från snälla pappa och så var vi på IKEA, städade, handlade och tvättade. I måndags kom min del av släkten och hälsade på hemma hos oss. Vi käkade påsklunch och tittade på när Milo visade upp sin arbetsmoral. Han gillar att jobba, det märks. Måndagens arbetspass gick ut på att systematiskt och ambitiöst lägga ned diverse utvalda föremål i en kartong, bära runt lite på den och sen lägga ut grejerna för att sedan börja om. När han är mitt uppe i ett arbetspass är han väldigt koncentrerad. Han märker inte ens att man studerar honom. Uppgifterna ska skötas, så är det bara! Jag vill gärna tro att han fått denna excellenta arbetsmoral från sin mor =) Se klippet nedan.
Milo fick en himla fin påskpresent från familjen också – en skottkärra och sandlådeleksaker. Åh, ska bli så kul att få leka med dom i sandlådan!
Milo utför livsviktiga leken "torka munnen på alla"
En kladdig men mysig påsklunch hos farmor
Mmm, påskmat och familj - härlig kombo!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
