13 april, 2010

Inskolning dag 2

16:59
Idag kom jag och Milo till förskolan kl 8.50 och gick hem efter lunch kl 12.00.
Det var överlag en helt OK dag, men den bjöd på lite mer utmaningar vad gäller Milos humör.

Kl 9.00 hade vi en samling när alla satt på golvet i en ring, vid en liten klisterlapp på golvet med barnets namn. Milo har ett litet äpple på sin lapp :) Milo ville i alla fall inte sitta still som de andra barnen gjorde utan sprang runt och pillade på saker. Försökte locka honom men det hjälpte inte. Det var dock ok att han sprang runt vilket var skönt. Så sjöng vi några sånger och så skickades ett litet maraccasägg runt och man sjöng om varje barn. Sen tog fröken fram en låda med leksaker i som varje barn, en i taget, fick öppna och välja ut en leksak som vi sedan sjöng om. Men det här med att låta andra barn ta leksak och inte få ta själv var inte så populärt hos Milo. Då blev han ledsen och grät.

När samlingen var över så lekte vi inomhus ett tag. Sen bestämde fröknarna att vi skulle gå ut eftersom det var så fint väder. Det tog dock låååång tid innan fröknarna hunnit klä på alla barnen och under den tiden som Milo fick vänta på att få gå ut hann han bli irriterad och jag kände att åååh kan vi inte bara gå ut nu. Blev dock imponerad över hur lugna och duktiga de andra barnen var som, när de blivit påklädda satt ned och väntade på att alla skulle bli klara. Så gick vi tillslut ut och lekte och det tyckte Milo var så kul. Han älskar att vara utomhus, men det är ju lite nyhetens behag också. Vi lekte lite i sanden (han åt såklart av den) och gick runt och kollade på alla barnen.

Det märktes rätt väl att Milo var mycket yngre än de andra barnen när vi var ute och lekte. På utegården var det alla barnen på förskolan så det var från minsta avdelningen ända till de stora som är 5 år. Barnen sprang runt, cyklade på cyklar, åkte på bilar och åkte upp och ned i ruschkanan. Milo kan ju springa runt men om han ramlar kan han inte resa sig upp när han har klumpiga stövlar och stor overall på sig. Så han får sitta där stackarn tills jag (och sen förhoppningsvis förskolepersonalen) kommer och ställer honom upp.

Han sprang fram till några barn och sökte kontakt men de flesta kollade konstigt på honom och sprang iväg. Då tyckte jag lite synd om honom även om han inte verkade ta så illa vid sig.

När klockan närmade sig 11 började Milo bli riktigt trött. Det märktes att det tog enormt på krafterna att springa runt utomhus med stövlar bland massa stora barn. Han blev jättetrött och lade sig ned på marken och gnydde. Jag fick bära runt på honom och när vi äntligen skulle gå in i gen var han supergnällig. Han ville inte gå in och började skrika och gråta och sprattla. Kändes inte så jättekul att behöva med våld bära in honom från utegården. Då sa även den ena förskolläraren att "ja, du har rätt i att han har lite temperament". "Mmm" svarade jag med ett snett leende. Tänkte att "du skulle bara veta vad ni ger er in i" haha.

Efter 10 minuters skrik och gråt och klös i mitt ansikte var vi äntligen inomhus och hade klätt av oss utekläderna. Då var det dags för lunch. Men samma här. Det tog sån tiiiid. Och tålamod har han inte. Det började så bra för han satte sig så fint vid bordet och började låtsas äta med skeden. Men maten kom aldrig. Då började han banka med skeden mot porslinstallriken och då var jag tvungen att låta honom leka lite istället. Stackarn var så trött och hungrig.

11.45 kom så äntligen maten (för övrigt lagad av förskolans egen kock - lyxigt!). Korvgryta. Milo var jätteduktig och åt lugnt och stilla. Då fick jag känna mig lite stolt för första gången under dagen. När vi hade ätit klart var det dags för de andra barnen att vila och vi skulle gå hem. Vilket så klart skapade protester. Egentligen handlar det inte så mycket om vad man ska göra utan det är övergångarna mellan aktiviteter som är jobbiga för barnen har jag fått veta.
Han grät och skrek och ville inte bli påklädd. Till slut kom jag i alla fall iväg och det var så skönt att komma hem innanför dörren.

Väl hemma, kl 12.00 forsatte han skrika och gråta. Han var så, så trött stackarn. Det tar på krafterna att lära känna en ny miljö och massa nya människor. Till slut fick vi honom att somna i vagnen på altanen och han sov till 14. Skönt!

Tankarna efter den andra inskolningsdagen är blandade. Förskolepersonalen sa att de tror inskolningen kommer gå snabbt och bra för Milo. Men jag kan känna att han är i yngsta laget. Eller rättare sagt, att det är trist att de andra barnen är så mycket större. Hade känts bra om det fanns åtminstone en till småtting. Jag fick känslan ibland av att de inte var vana med så små barn på avdelningen. Det märks på många sätt att de andra barnen är större. Jag oroar mig lite för att personalen inte kommer ge honom den uppmärksamhet han behöver. Han kan inte det som de andra kan, och har inte samma tålamod. Dessutom är han enormt nyfiken och ganska så busig. Ett exempel: ena förskolläraren ställde fram ost och en osthyvel på vårt matbord, ca 2 dm från Milo. Såklart att han tar tag i osthyveln direkt. Och den är ju sylvass. Jag hann precis ta bort hans hand från den. Oj då, sa hon. Fick han tag i den? Han får tag i allt tänkte jag. Förstår de inte det? Det är den typ av uppmärksamhet jag vill att någon som tar hand om Milo ska ha. Som kan ha det där vakande och förutsägbara seendet. Som kan se till att han är säker och inte skadar sig.

Så det är min största oro just nu. Att han ska skada sig på förskolan. Ramla, t ex utomhus där det finns branta backar, en stor ruschkana och stenar mm. Eller inomhus genom att sticka in fingrarna i dörrspringan (han gör det hela tiden och är alltid nära att klämmas) eller få tag i t ex en kniv eller osthyvel. Kanske är jag en hönsmamma. Men det skiter jag i. Jag tycker det är självklart att jag är det. Jag är ju hans mamma. Jag älskar ju honom över allt annat.

Imorgon blir sista dagen jag är med Milo på förskolan. På torsdagen är det tänkt att jag ska lämna honom själv. Gulp...
Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Blogger Template created with Artisteer.