12 april, 2010

Inskolning dag 1

20:01
Idag var Milos första dag på förskolan! Spännande va! Som tur var så var dagen inte så lång. Vi kom dit kl 9.30 och gick hem kl 11.00, innan de skulle äta lunch.

När vi kom in i dörren kändes det lite konstigt. Alla barnen och de två fröknarna satt framför oss och bara liksom stirrade, länge. "Heeej Milo" och så satt de där och tittade en låång stund. Jag tyckte lite synd om Milo att bli så utstirrad. Inte direkt pedagogiskt tycker jag. Men han fann sig trots detta ganska snabbt och blev nyfiken på både barnen och allt i rummet. Efter en liten stund så sprang han runt där i rummet som att han var en i gänget. Jag och Markus blev snabbt förskolepersonal-stand in. Vi hann under denna tid avverka en sagobok var, leka med, och trösta flera andra barn. De sökte sig till oss och ville sitta i knät, leka och läsa bok. Vi hann knappt vara med Milo, haha. Det hade jag inte räknat med.

När jag satt och läste en saga på order utav en annan liten flicka ville Milo också få lite gos av mamma och försökte komma fram till mig. Men den lilla flickan blev då sur och ville ha mig för sig själv och blockerade Milo. När han gjorde ett nytt försök att komma fram så puttade hon bort honom. Han blev ledsen och det gjorde ont i mamma-hjärtat. Som tur var sa en förskollärare till henne att Milo måste få komma till sin mamma. Så kunde han komma fram och kramas lite. Viktigt det där med att få komma och kramas lite då och då. De behöver tanka trygghet som de säger. Springa iväg och leka och sen komma och tanka lite trygghet. Sen iväg igen. Då orkar de med allt det nya och läskiga.

Samma flicka som puttade bort Milo försökte Milo faktiskt pussa vid flera tillfällen. Han är så gullig och kärvänlig mot andra barn. Det känns riktigt bra. Men hon var lite rädd för Milo och vände bort huvudet, haha.

Med tanke på att både jag och Markus fick vara lite till hands för även de andra barnen (pga att barnen själva ville det) så blev vi ganska slut bägge två. När klockan äntligen slog 11, kändes det skamset nog som en befrielse att äntligen få gå hem. Nu undrar jag hur jag ska orka helt själv imorgon och då ända från 8.50 till 12.00 och inklusive lunch. Puuuh. Jag skulle aldrig orka jobba som förskollärare. All heder åt dem, för jag pallar inte.

Milo är för övrigt yngsta barnet på avdelningen, och ja, hela förskolan. Han är ju 15 månader och de andra barnen på avdelningen är drygt 2 år. Det märktes dock inte så mycket, och framför allt inte när man tittar på barnen. Milo är längre än de flesta och kan stå på sig.

Både jag och Markus känner oss i alla fall lugna och trygga med inskolningen än så länge. Det enda jag störde mig på var att de inte hade petskydd i kontakterna (hallå, det är ändå ett dagis och då borde det ju vara barnsäkert, eller hur?!). Men lärarna var lugna, och fina med barnen. Med tanke på att Milo kommer gå så korta dagar nu till en början så tror jag att det kommer att gå jättebra.

Återkommer med en ny rapport om morgondagen!
Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Blogger Template created with Artisteer.