15 april, 2010

Inskolning dag 3+4

Igår hade vi inskolning dag 3. Den gick sådär. Milo var rätt kinkig och trött och nu med facit i hand vet jag varför. Han blev jättedålig igår kväll. Fick 40 graders feber och bara skakade. Har haft diarré i 2 dagar också. Allt han äter kommer ut direkt. Så inskolningen idag fick vi såklart ställa in.

Men jag kan inte låta bli att tycka det var skönt. Idag var det tänkt att jag skulle lämna honom ensam på dagiset och det kändes inte bra. Inte olustigt därför att jag inte VILL lämna honom eller får separationsångest eller är hönsmamma. Det kändes inte bra därför att jag inte kände att han var redo och jag kände mig inte heller trygg med att förskollärarna kände Milo tillräckligt väl. Den ena utav lärarna var t ex inte ens där igår, så det var en vikarie med. Igår hade jag trott att förskollärarna skulle interagerat lite mer med Milo, även om jag var där. Att de t ex skulle lära känna honom lite bättre. Kanske vara med när jag bytte blöja på honom, se hur han är. Men det var jag som var med honom hela tiden och gjorde allt. Han fick flera utbrott, låg och skrek på golvet. Som han gör när han är trött och överstimulerad och inte orkar övergångar från en aktivitet till en annan. Han är inte helt lätt att tacklas med då. I en sån situation hade jag önskat att personalen visade större intresse för varför och hur det blir som det blir. Tanken är ju att jag ska lämna honom själv där från och med nu. Men det känns inte som att de känner honom. De sitter ju och håller på med de andra barnen. Ja, jag vill inte gå in för mycket på varför det inte känns bra. Men det är en kombination av att jag inte känner att de har en tillräckligt nära relation med Milo och att Milo har större behov än de äldre barnen. Men själva dagiset i övrigt känns i alla fall jättebra. Jag tror att det kommer bli superbra bara de får lära känna Milo bättre och att jag och Markus känner oss trygga i att lämna honom där.

Nu kommer vi att göra så här: eftersom Milo är sjuk idag blir det ju inte dagis förrän nästa vecka. Vi kommer prata med personalen, berätta hur vi känner och föreslå att vi är med och fortsätter skola in nästa vecka. Då kommer Markus att ta 2 dagar där tillsammans med Milo. Skulle vi efter det känna att det känns bättre provar vi låta Milo vara där själv. Om inte kör jag 2 dagar till etc. Tills vi känner att Milo är redo att lämnas själv där med de stora barnen.

Så, nu ska vi försöka kurera Milo stackarn. Antingen har han blivit smittad av barnen på dagis, det var flera som var snoriga och hängiga. Eller så har han blivit dålig av att han fick i sig sand från sandlådan igår. Febern har som tur är gått ned lite idag. Inatt låg han mellan oss i sängen het som en liten kamin och grät och skakade. Jag kommer aldrig att vänja mig vid den jobbiga känslan. Ska jag vara helt ärlig med er så känner jag varje gång Milo blir sådär sjuk en rädsla för att han ska dö. Att han ska dö, precis som mamma dog, ifrån mig. Jag känner mig så maktlös när han ligger i min famn och mår så dåligt och jag inte kan göra något. Precis som jag kände med mamma. Såg henne må så dåligt och kunde inte göra något. Ja, nu delade jag med mig lite av mina mörka tankar. Men så är det, det går lite upp och ned. Och den här veckan har varit mentalt jobbig. Jag var så positiv inför dagisinskolningen och det blev lite av en besvikelse. Nu får vi ta nya tag nästa vecka.

Här är en par bilder på Milo från gårdagens inskolning.


1 kommentarer:

Madde sa...

Hej! Läser att ni upplever dagisinskolningen och allt runtom som jobbig. Kan säga att det kändes/känns så för vår del med. Men samtidigt så är det ju vanligt att känna så till en början. Vi föräldrar vet ju bäst om hur våra små ska skötas och helt plötsligt ska några helt okända "ta över" och det är det jobbigaste. Alvin skriker fortfarande som en gris när jag lämnar honom men jag försöker ha is i magen och bara går, det kommer nog fortsätta vara jobbigt en stund till för både honom och mig. Jag blev rätt så skeptiskt till personalen också när dom skulle äta lunch för Alvin har inte lärt sig att äta själv, dom bara satte fram tallrik och mugg framför honom och han blev jättefrustrerad som inte lärt sig äta själv vilket man givetvis inte kan ha som krav av en 15 månaders heller. Såna saker kan jag tycka är skitjobbiga, att man är rädd att han inte får i sig tillräckligt med mat osv.. Men jag tror det blir helt annat när man inte är med själv, dom kommer in sig väldigt fort, nu blir han förbannad på mig när jag ska hjälpa honom äta till exempel :-) Jag tror det kommer gå lika bra för Milo också när han börjat vänja sig, det är ju en helt ny "värld" för dom små liven, om ett tag kommer dom inte vilja följa med oss hem, jag lovar! :-)