30 mars, 2011
Bedriften att trotsa sig själv
20:31
Läste precis på Axdals blogg och om hur hennes dotter Toves trots tagits till nya nivåer. Kände igen mig så. Milo trotsar ofantligt mycket just nu. Det är dock på ett sätt en behaglig trots för den inbegriper inte alltid skrik och gråt (vilket den gjort en del tidigare). Det är mer en verbal trots som innebär, vad som känns som, evighetslånga diskussioner om huruvida vi ska eller inte ska göra något. Ex: vi ska gå ut och leka vilket Milo älskar. Då måste vi sätta på oss jacka, mössa, vantar och skor först vilket Milo inte älskar. "Inte jacka!", "Inte vantar! etc etc. Tricket är då att försöka avleda lite genom att prata om något kul vi ska göra när vi väl kommer ut (så att han glömmer bort att momentet påklädning är tråkigt) eller försöka göra själva påklädningen till en skojig lek. Det senare kräver mer energi och tankeverksamhet, så oftast använder vi oss av det första tricket.
Denna nya trots inbegriper också en komisk aspekt; det räcker inte med att trotsa bara oss längre. Han har till och med börjat trotsa sig själv. Hur är det ens möjligt tänker ni. Men det är det.
Exempel på hur Milo lyckas med bedriften att trotsa sig själv: det är dags att äta middag (pannkakor vilket Milo älskar) varpå han ropar förtjust "Jippi! Äta PANNKAKOR!". En sekund efter stannar han till och ser lite förbryllad ut och lägger sen på det trotsiga utseendet med en plutande mun och rynka i pannan. Så säger han bestämt "INTE äta pannkaka!!" haha. Då brukar vi svara "nehej, vill du inte äta pannkaka? det ska i alla fall vi göra, mums!" och så sätter vi oss ned vid bordet. Milo, som då är supersugen på pannkaka, börjar gå sakta mot bordet och sätter sig samtidigt som han mumlar lite "inte äta pannkaka". Sekunden efter sitter han och glufsar och sjunger glatt. Schizofren var ordet!
 |
| Alla andra går framåt, då bestämmer jag mig för att gå baklänges! |
Etiketter:
Tråkig mamma
10:00
Usch, vad det är jobbigt att känna sig som en tråkig mamma. Men det har jag gjort ett tag nu. Har liksom minimalt med krafter kvar efter att inte varit ordentligt frisk på flera månader och dessutom jobbat mycket uppe på det. Det har hänt ofta att jag efter middagen vid 6 (om inte tidigare) fallit handlöst ned på soffan och totalt däckat. Milo tycker INTE om det. Han vill leka. "Inte sova... leka!" säger han till mig med ledsam min och så drar han hoppfullt i mina armar och jag vill inget hellre än att rusa upp och busa och dansa med honom. Efter en stund inser han att jag inte orkar och då kryper han ibland upp och gosar lite istället. Han behöver och vill så gärna ha min närhet och uppmärksamhet. Min lilla älskling. Jag önskar att jag hade all världens energi till att leka med dig. Det är det bästa som finns!
29 mars, 2011
Jaget
18:53
Nu har något nytt spännande hänt. Milo har börjat benämna sig själv "jag" istället för Milo och det känns himla stort. Barn pratar ju länge om sig själv i tredje hand, och det är inte helt lätt att förstå att man är ett "jag" fastän alla tilltalar en "du" eller "namnet". Vi upptäckte för ett par dar sen genom att vi som vanligt ställde en fråga i stil med typ "Vem har ritat den?" och fick till svar "Jag!". Sedan har det fortsatt så. Det är så häftigt att följa hans utveckling. Undra om det kommer att vara lika spännande om man får ett till barn i framtiden, eller blir man lite mer dämpad i sin fascination? Ni mer flera barn, berätta!
27 mars, 2011
Plask!
22:52
Helgen var kolugn hos oss kan man säga. Eller.. så lugn som den kan vara med en aktiv 2-åring. Jag är fortfarande inte frisk utan har snarare blivit mer förskyld. En evighetslång förkylning som verkar vara bihåleinflammation. Det tar musten ur mig och jag bara önskar att få bli frisk och pigg igen. Alla säger att det ÄR så här första dagisåret/åren. Men jag verkar vara som en riktig svamp som suger åt mig varenda bakterie jag kan hitta överallt just nu. Jag är ju mer sjuk än vad Milo är. Nåja.. det viktigaste är att Milo är frisk! Då är jag nöjd och glad.
Milo och Markus var iväg på gympa igår förmiddag, men annars är det enda aktiva vi gjort gå på en liten promenad, tillsammans med pappa och Sussie. Milo ville gärna hoppa i lerpölarna och på ren rutin var jag på väg att säga nej. Vanligtvis vill han nämligen hoppa i pölar när vi går till och från bilen eller hem från förskolan och han inte har rätt kläder och vi har bråttom. Men nu stod jag där och kom på mig själv. Han hade ju ordentliga regnkläder och regntäta skor. Vi hade inte bråttom någonstans. Varför skulle han INTE få göra det? Det är ju superkul. Precis sånt som barn älskar. Han blev så glad när han fick plaska och stod och hoppade i varenda pöl han kunde hitta. Sötnosen. Det är ju sånt här som gör livet kul! Känslan av att ha vatten runt skorna, ljudet av dom slurpande plasken och att få se hur långt vattnet och leran stänker åt sidorna. Upptäckande och skapande i ett.
25 mars, 2011
Milo sjunger alfabetet!
15:00
Maxa volymen på datorn och beskåda underverket. Här är det! Milo sjunger alfabetet. Han hoppar över några bokstäver här och där, och Ö blir BÖÖH haha. Men jag stoppar ju en kamera i nyllet på honom. Tycker han är helt fantastisk!
Sulky-dags!
10:00
Nu när det är vår och vi snart ska åka till Spanien behövde vi införskaffa en sulky. En sån har vi aldrig haft (bara vår vanliga barnvagn) så det kändes lite kul att äntligen få hem den som jag väntat på länge. En smidig liten vagn som väger lite och är enkel att ta med och fälla ihop etc.
Vi valde en i en grön stark färg. Märket är Babyhome Xtreet och självklart säljer jag den i min webbutik! Finns i massa härliga färger.
Vi har inte hunnit testa den så väldigt mycket än (mer recensioner kommer), men den är sjukt smidig att köra med! Den väger knappt någonting och har en superstor varukorg. För att inte tala om att den är sjuukt snygg, eller hur?! Även om Milo är i största laget få tror jag den blir perfekt att ta med utomlands.
24 mars, 2011
Play-Doh!
20:56
Play-Doh brukar vi roa oss med ganska ofta. Vi köpte nåt sorts Play-Doh-kök på ICA, som var ett helt kit. Både lera, spis, stekpanna, fat och till och med en pizza-slicer. Kommer ni ihåg hur speciellt Play-Doh luktar? Blev en riktig flashback för mig när jag luktade på det första gången efter alla dessa år. Kul är det att leka med tycker Milo i alla fall. Synd att leran blir hård och dålig så fort bara. Lite av en färskvara det där.
22 mars, 2011
Geni till barn?
22:27
Idag när jag kom hem sent på kvällen så bad Markus Milo att sjunga alfabetssången, precis innan han skulle sova. Jag tyckte att det var en lite VÄL utmanande uppgift så där på kvällskvisten och höll på att tappa hakan när han började sjunga "A, B, C, D, Eee, F, G, H, I, Jjjjj..." i en ramsa som vi sjungit för honom kanske 10 gånger de senaste 2 månaderna. Obs då att VI sjöng och han endast lyssnade. Han sjöng alltså HELA alfabetet, rakt upp och ned framför mina ögon!! Jag trodde att det var ett skämt eller något väl inplanerad dom sinsemellan för att chockera mig. Men nej... han är bara 2 år och sjöng hela alfabetet utantill, bara sådär!
Jösses, han måste ju vara ett geni! Hur ska vi handskas med detta? Finns det speciella geni-skolor? Eller geni-leksaker? Detta måste undersökas vidare, och självklart måste jag försöka fånga detta på film så att ni alla kan beskåda vårt underbarn in action!
OBS! En del förstår inte en smula ironi och därför måste jag förtydliga; JO, jag är grymt imponerad av denna händelse men NEJ, jag tror inte (ännu i alla fall) att Milo är mer intelligent än någon annan 2-åring. Men det ser ju onekligen lovande ut ;)
20 mars, 2011
Om 2 månader...
23:09
Det pågår febril nedräkning. Tankeverksamheten på det som komma skall intensifieras ju längre tid som går men i ännu högre grad när man vaknar upp och ser snö på altanen precis när man trott det blivit vår.
Vad snackar jag om? Spanien såklart! Den 13 maj bär det av. 2 hela veckor blir det. En RIKTIG semester med andra ord. Det ska bli helt underbart!
Jag har lovat Milo att vi ska hälsa på delfinerna (bilden nedan sitter på vårt kylskåp och han pratar om den ofta). Apropå delfinerna så kan jag säga att det var nog mitt livs lyckligaste ögonblick fram tills Milo föddes. Markus kan vittna om hur fullkomligt full av rus och glädje jag var (säkerligen lite frånvarande i min egen delfinbubbla) där jag satt och klappade på delfinerna. Något jag drömt om hela mitt liv.
När Milo blir lite större ska han också få pussa på en delfin. Det tycker jag alla ska göra. Det är magiskt!
I Spanien kan man säga att jag och Markus blev riktigt kära också. Så Spanien kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan. Inte nog med att man var nykär, det var dessutom i sol och värme. Och vi var där hela 2 gånger första halvåret vi var tillsammans. Markus bodde i Prag och jag i Stockholm. Även om jag var där och jobbade en hel del så var det distansförhållande och då tog vi små trippar dit istället för att ses i Prag eller Stockholm. Ja.. det var på den tiden då vi hade pengar haha. Nu känner jag mig så sjukt lyckligt lottat om jag kan åka på semester 1 gg om året. Det är extrem lyx! Himla underbart är det i alla fall. Att vi om 2 månader ska åka tillbaka till stället vi håller så kärt. Det symboliserar på något sätt vår kärlek =)
17 mars, 2011
En sann konstnärssjäl
20:31
Ja men vad ska man säga hörrni? Är det inte verk av en sann konstnär? En riktigt begåvad talang. En sån där talang som bara föds vartannat årtionde. Notera de små kluddarna i hörnen. Vilket djup, vilken känsla, vilken kreativitet!
15 mars, 2011
Kan somna själv
20:07
Alla familjer har ju olika nattnings- och sovrutiner och vi har alltid legat bredvid Milo tills han somnat på kvällarna. Först badar vi och sen läser vi saga i sängen samtidigt som han dricker välling. Efter det borstar han tänderna och sen släcker vi lampan. Så har alltid jag och Markus legat bredvid honom och sjungit tills han somnat. Men nu kände vi att han var redo för att lära sig somna själv, dvs att vi går ut ur rummet och säger godnatt innan han somnat. Så att han får somna helt på egen hand. Ett himla stort steg om man inte gjort det i hela sitt liv förut!
Det finns egentligen ingen speciell orsak till att vi ville förändra somna-rutinerna. Det har funkat himla smidigt med Milos innan eftersom att det oftast bara tagit ca 20 min innan han somnat, och det har inte gjort oss något att behöva ligga där en stund med honom på kvällarna. Men vi kände helt enkelt att det är bra om han lär sig somna själv förr eller senare. Och att han blir trygg med det. Viktigast av allt dock; VI var redo för att orka testa det. Har man inte orken eller viljan att genomföra en förändring är det ingen idé.
Hur har det gått då? Över förväntan! Redan första dagen vi provade somnade han på 10 minuter och nu har han somnat helt själv i över en veckas tid. Det har gått på 5-15 minuter varje gång. Ibland ligger han och ropar lite på oss, men han har aldrig gråtit. Mer protesterat lite som för att testa ifall han ändå kan få oss att ge efter. Ropar han på oss kommer vi in och säger att vi finns här utanför och så pussar vi och säger godnatt och går ut igen. Men det har knappt behövts. Han har somnat tryggt varje gång.
Jag är så glad och stolt över både mig själv, Markus och Milo. För att vi grejat det här så bra! Vi gjorde det nog rätt från början också. Vi pratade om det med honom och berättade om förändringen och hur vi skulle göra det. Han var förberedd och delaktig. Nickade medhållande och höll med om att han var stor nog för att lära sig somna själv.
Framgångsfaktorn har nog legat i att ha dörren öppen när vi lämnar rummet. Det har gjort att han känt sig trygg med att vi finns här utanför. Att han kan höra oss stöka runt i köket och att TV:n står i gång lite lågt. Att han kan ropa på oss och kolla att vi finns där ifall han blir osäker.
Vi har förresten slutat med välling på natten nu också glömde jag skriva. Vi började med det först och när det satt sig bra så började vi med insomningen. Massa förändringar och steg i utvecklingen! Känner mig så stolt över min STORA kille!!
 |
| Milo 2 månader. Finns det något härligare än bebisar som sover? Det ser så himla rofyllt ut! |
13 mars, 2011
Milo drar sitt strå till stacken
12:00
Som jag berättat om tidigare är Milo väldigt huslig av sig. Han skottar snö, han sopar altanen, han hjälper oss med tvätten, han dukar, och han plockar i och ur samt sätter på diskmaskinen. Han har dessutom en egen dammsugare som han gärna drar fram i tid och otid. Nu har han även lärt sig att diska! Vem sa att det var jobbigt att ha barn? haha
12 mars, 2011
Dagens outfit
17:14
Idag lekte vi en stund ute på altanen. Vi hade hela 24 grader i solen och lä. Helt underbart! Snoriga Milo hade på sig en skön våroutfit; svart fleecedress Lager 157, grön väst Ladybird, neoprenstövlar Vincent Shoe Store och en mössa från Kik Kid.
11 mars, 2011
Sjukfredag
17:32
Idag har jag varit hemma med Milo. Både han och jag är förkylda och hängiga. En riktigt tråkdag har vi haft. Det roligaste som hände idag var när vi kollade på Små Einsteins och klappade igång raketen. I Små Einsteins måste man vara aktiv nämligen, man måste hjälpa dom med en massa uppgifter. När man klappar igång raketen sitter man och slår på sina ben tills det är dags att ta upp händerna i luften och ropa "Avfärd!". Eftersom Milo var lite hängig idag låg han halvt ned och klappade lite lojt.
 |
| Djurpatrullen i raketen som man måste hjälpa till att klappa igång. |
 |
| Milo tar upp händerna i luften för att hjälpa till.. trots att han är trött. |
Någonting annat vi gjorde denna sjuk/tråkdag var att spela lite trumpet. Milo börjar få till det där nu, hur man ska göra. Inte helt lätt att blåsa ut luft samtidigt som man ska hålla in knapparna.
Coolaste tröjan
09:21
Den här tröjan önskade jag så att Milo kunde ha. Den är bara så.... Milo! haha
Tyvärr finns den bara kvar i storlek 86/92 och den var för liten för honom. Så trist, den är på rea och allt!
Märket heter Starkat och den kan man köpa hos Babyshop för 289 kr.
09 mars, 2011
A trip down memory lane 3
17:30
Dags för tredje och avslutande delen i min lilla miniserie "A trip down memory lane":
 |
| Milos dop, när han var 6 månader gammal. Det var så himla lyckat och fint. En riktigt härlig dag vi alltid kommer att bära med oss varmt om hjärtat! |
 |
| Milo skötte sig helt exemplariskt hela dopceremonin. Han var så nöjd över att få tugga på det långa snöret i klänningen haha. Jag och Markus läste en dikt för Milo. Utomhus sken solen för fullt. Glad över att det blev så fint! |
 |
| Introduceringen av mat var kul minns jag. Här får pappa äran att mata en förtjust Milo. |
 |
| Ett utav de första och få restaurangbesöken vi gjort. Milo väljer omsorgsfullt ut vad han vill ha. Lyx att gå på restaurang ju! |
 |
| Första båtturen ute på Milos farmors landsställe! Paraplyet skyddar mot solen. Gud så härligt det ser ut. |
 |
| Fina Markus |
 |
| Borsta tänderna måste man lära sig göra själv.. |
 |
| Tycker den här bilden på Milo och pappa är så himla fin! |
08 mars, 2011
A trip down memory lane 2
18:00
Frosseriet i gamla goda minnen fortsätter!
 |
| Babysim när Milo var ca 4 månader. Kul men lite läskigt ibland! |
 |
| Haha, det här är mini-Zoolander! |
 |
| På semester i Spanien när Milo var ca 3 månader. Superhärligt tyckte vi, vaaarmt tyckte Milo.  |
 |
| Rund och go Milo, 3 månader. Snuttisen har varit med ända från början! |
 |
| Bärselen användes flitigt första tiden. Sen blev Milo för tung hehe |
 |
| Visst var han söt med solglasögon? ;) Det här var på min allra första Mors Dag. Milo var ca 4 månader. |
 |
| Första gungturen! Uppskattades! |
07 mars, 2011
A trip down memory lane 1
20:25
Häromdagen satt jag och bläddrade bland alla gamla tusentals (!) bilder vi tagit sen Milo föddes. När jag tittar på bilderna känns det som att det gått ungefär 12 år! Det känns så oerhört avlägset och länge sen; den första tiden hemma, amningen, kolik, sömnlösa nätter, babysim och allt vad det nu var. Minns knappt. Det är bara en sak jag minns extremt tydligt - hur det kändes när jag såg honom för första gången, höll honom i min famn och han plirande tittade upp på mig och mötte min blick.. det minns jag som igår. Det är mitt livs absolut lyckligaste ögonblick <3
Även om det är med blandade känslor är det mest härligt att titta på bilderna och att ta en trip down memory lane. Självklart ska jag dela med mig av de mest minnesvärda och roliga bilderna. Vassego!
 |
| Mamma och pappa håller i Milo på BB. Ser ni hur gul Milo är i huden - han hade gulsot och vi som tyckte att han var så härligt snygg solbränd bebis, haha! |
 |
| Så här satt vi ofta första månaderna jag och Markus. Ända från dag 1 ville Milo bara vara nära och helst sova på oss. Ibland satt man fastklistrad flera timmar i soffan.. man ville inte riskera att han skulle vakna. |
 |
| Lite dåligt samvete får jag allt när jag ser den här bilden. Stackars liten får konkurrera om mammas uppmärksamhet med datorn. Jaja, bestämmer man sig för att starta företag så måste man ju offra en del. Även om det faktiskt mest blev min egen sömn som fick lida. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Milo
Vill du följa denna blogg?
Min webbutik Babylooba
Barnshopping.se
